Äta gris?

Nu är det snart jul, och den årliga diskussionen om grisars levnadsstandard är igång igen. För att alla ska kunna följa med i debatten så lånar jag en ordlista från det fantastiska initiativet Mitt liv som svensk gris, en facebooksida där grisskötare beskriver sin vardag, och försöker vara så sakliga och opartiska som möjligt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ordbok och nybörjarinfo

Här kommer en liten ordlista samt nybörjarinformation om hur grisar hålls. Bitvis väldigt grundläggande men vi vill att alla ska förstå :)

Kultingar: Grisens bebisar, en grupp kultingar från samma sugga är en kull

Gylta: En hongris som inte fått några griskultingar ännu

Sugga: En hongris som har fått minst en kull

Galt: Hangris som inte är kastrerad

Pelle: En gris som föds ovanligt liten och behöver extra omvårdnad

Smågris: Ungefär samma som kulting, de räknas som smågris från födsel till avvänjning vid fem veckors ålder i Sverige

Avvänjning: När smågrisarna separeras från suggan. I Sverige säger lagen att de ska vara minst 4 veckor gamla men de flesta är 5 veckor gamla vid avvänjning.

Tillväxtgris: En gris som har blivit avvand och står på tillväxt, men som ännu inte är insatt i en slaktsvinsavdelning. Vid avvänjning/insättning är de i Sverige fem veckor och väger runt 10 kg. Vid tillväxtperiodens slut/vid leverans är de mellan 11-12 veckor gamla och väger mellan 25-35 kg 

Slaktsvin: Kallas grisen när den kommer till slaktsvinsstallet, alltså från ungefär 25-35kg till slaktvikt (115-120 kg).

Brunst: Då suggan kan betäckas av en galt eller insemineras av en grisskötare. Sker naturligt och inom produktionen ca 4 dagar efter avvänjning. I samband med brunsten sker ägglossningen

Inseminering: Konstgjord befruktning

Dräktig: Gravid

En gris är dräktig i 3 månader 3 veckor och 3 dagar +/- 3 dagar

En sugga föder i snitt 13 kultingar per kull

En nyfödd kulting väger ungefär 1,5 kg

Ungefär 20% av grisarna som föds dör innan slakt. 18% dör de första dagarna på grund av att de är svaga eller att suggan dödar dem. Det är naturligtvis väldigt mycket, men branschen arbetar för att sänka den siffran. Man ska dock inte glömma att det är vanligt för djur som får många avkommor att några dör. Även hos katter och hundar dör ungefär 12% under första veckan.

En gris når sin slaktvikt på 115-120 kg på drygt sex månader

Ungefär 70 % av grisens levande vikt blir kött, men även andra delar av grisen används.

Konventionell slaktsvinsuppfödning sker ofta i tre steg men det finns även andra modeller.

Steg 1: Grisningsbox (1,5->10kg)

Här föds grisarna och är tillsammans med sin mamma i fem veckor

Steg 2: Tillväxtbox (10->30kg)

Hit tas grisarna efter avvänjning. Ofta hålls grisarna med sina kullsyskon så det inte ska uppstå onödiga bråk. De är här i 6-7 veckor

Steg 3: Slaktsvinsbox (30->120kg)

Här sker den sista tillväxten innan slakt. Här är grisarna i 14-15 veckor

Det finns flera sorters grisgårdar. 

Här är några exempel:

Integrerad produktion:

Föder upp grisar från födsel till slakt.

Betäcker/inseminerar också suggorna på gården.

Smågrisproducent:

Föder upp grisar från födsel till 30 kg då de säljs vidare till en slaktsvinsproducent.

Slaktsvinsproducent:

Får grisarna till sin gård när de väger ca 30 kg och föder upp dem till slakt.

Suggpool/Suggring = Nav + Satellit

Nav (del av en suggpool):

Har suggor som de betäcker/inseminerar. De suggor som blivit dräktiga skickas till satelliterna tre veckor innan grisning.

Satellit (del av suggpool):

Får dräktiga suggor levererade till gården från navet tre veckor innan grisning. När kultingarna är födda och har fått dia hos suggan i fem veckor avvänjs de. Suggan skickas då tillbaka till navet för att återigen brunsta och betäckas/insemineras. En satellit kan antingen sälja grisarna vidare vid 30 kg eller ha dem kvar hela vägen till slakt.

Offra miljön för ett knull

Vi har tidigare konstaterat att tillförseln av avloppsslam till åkrar inte bara ger oss ett välbehövligt kretslopp för näringsämnen, utan även tillför oönskade ämnen till jorden. En av de saker man helst inte vill ha i sin åker, sin mat eller sitt vatten är rester från hormonella preventivmedel. Dessa hormoner har visat sig gå ut i stora mängder via urin och avföring, samt inverka negativt på naturliga ekosystem. Hormoner är helt enkelt någonting man inte vill ha på fel plats vid fel tillfälle.

De lösningar som man ofta förespråkar är:

1. Hitta på metoder att rena avloppsvatten
2. Lägg inte slam någonstans

Detta är i mitt tycke ganska sjukt. För det första så måste allting ta vägen någonstans, även om man bortser på vilket oerhört slöseri med fosfor det är att inte gödsla med slam. 

Sen, om vi nu ska lägga en massa pengar på att forska fram en billig metod för att avskilja hormoner från avloppsvatten, så kan man ju tycka att de pengarna kunde gå till att uppfinna bättre preventivmedel. 

Folk kommer alltid att ligga med varandra, och preventivmedel är oerhört viktigt för alla inblandade i ett penisomslutande samlag mellan en man och en kvinna. Så varför ligger inte tonvikten i debatten på att hitta preventivmedel som inte pajar ekosystem, eller för den delen inte orsakar blodproppar, ger akne, förlorad sexlust och förändrat humör. Varför är p-pillret heligt?  

Friheten att kunna kontrollera sin egen reproduktionsförmåga är oerhört viktig. Men varför ska vi nöja oss med någonting som inte fungerar ur ett helhetsperspektiv?

Det livsfarliga vinet

Jag latbloggar lite från mobilen för att dela denna länk.

Självklart behöver vi fortsätta undersöka hur hormonstörande ämnen påverkar oss, och vad som händer när man får i sig små mängder av många olika skadliga kemikalier (den så kallade cocktaileffekten). Men man måste ändå komma ihåg att de gränsvärden som finns inte är dragna ur röven samt att ingen försöker förgifta dig.

Det är omöjligt att uttrycka det bättre än vad hen gör i länken ovan.

"Några gram alkohol/dag ger också leverpåverkan och den som frivilligt dricker en alkohollösning och oroar sig för tillsatser bör inte fatta viktiga beslut utan målsmans tillstånd."

ONDA BÖNDER SPRIDER GIFT - SKRATTAR NÄR DU DÖR!

För de som gillar sakliga och underbyggda artiklar som präglas av hög journalistisk kvalitet är kanske inte Aftonbladet den främsta källan för lektyr. Så var inte heller fallet 2013-11-19, då skribenten Karin Ahlborg nosat fram att "Åkrarna gödslas med P-piller - Svenska bönder får betalt för att sprida gift"

Artikeln i fråga kan läsas här, och jag rekommenderar att du gör det innan du läser vidare här.

Problemet med den här sortens journalistik är att Ahlborg faktiskt inte ljuger i sin artikel. Hon glömmer bara bort att nämna vissa saker, och överdriver kanske lite, samt tar saker ur sitt sammanhang. Läsaren av denna text lämnas med uppfattningen att de elaka bönderna med flit lägger hemska gifter på all mat bara för att de tjänar pengar på det, och snälla goda organisationer som naturskyddsföreningen ställs mot den onda branschorganisationen Svenskt Vatten.

Detta är naturligtvis inte sant. Men varför lägger då bönder slam på åkrar? Vad är det jag menar att Ahlborg har glömt att nämna? Vill jag att man ska lägga gift på maten? Har jag ens tänkt på barnen?

Jo. Orsaken till att man lägger slam på åkrar är ett ämne som heter fosfor (P). Det är ett grundämne som är essentiellt för alla levande celler, eftersom det ingår i bland annat cellens energivaluta ATP, cellmembran, enzymer osv. Utan detta ämne, ingen liv. Utan att tillföra detta ämne, ingen skörd.

I det gamla agrara samhället tillfördes fosfor till åkerjorden genom stallgödsel, där djuren helt enkelt hade fått beta samt äta hö från mindre fruktbara marker. Näringen förflyttades alltså från de mindre bördiga ängarna till åkrarna, via djurens tarmsystem. Från detta bruk kommer uttrycket "äng är åkers moder". Den matematiskt lagda kan snabbt räkna ut att detta bruk kräver både djur och stora arealer, vilket gjorde att man även använde andra ämnen såsom benmjöl, rapsmjöl och aska. År 1842 tar Sir John Bennet Lawes patent på superfosfatet, och förstadiet till mineralgödsel så som vi känner till det idag är fött.

Idag fosforgödslar vi i Sverige framförallt med fosfor utvunnet från ett mineral som heter apatit. Det som är bra med det är att det innehåller låga halter av kadmium (en tungmetall som lätt tas upp av växter) samt är hyfsat billigt. Det som är dåligt med det är att det kommer att ta slut. När det är slut så kommer vi att behöva använda andra fosforkällor med betydligt högre halter av farliga ämnen.

Därför används slam som gödselmedel. För att man vill använda fosforn som finns i det.

Självfallet bör man vara oerhört försiktig med att tillföra läkemedelsrester och tungmetaller till jorden, men att framställa lantbrukare som onda kommer knappast att lägga grunden för ett bra debattklimat.

Nämnas bör även att ingen av de kvarnar som finns i Sverige tar emot spannmål som odlats på mark gödslad med slam, och att den därför går på export. Istället importerar vi utländskt spannmål, och har ingen som helst koll på vad det gödslats med. Det glömde Ahlborg att nämna.

Så går det när man inte tänker ordentligt.  
 

Video, Naturskyddsföreningen och kadmium

Kära läsare! Jag är ledsen för den långa frånvaron under tentamensperioden, men jag gottgör er här med en helt oredigerad video där jag, Sabina, visar mina spontana reaktioner på Natuskyddsföreningens text 8 sätt att döda myter om ekologiskt. Läs den medan du tittar på videon.

Varning för rantande och mkt dåliga försök till skämt.

För att utveckla lite om det här med kadmiumhalter. Självfallet så är jag emot att folk får i sig kadmium via maten. Det är ett stort problem som behöver tas på allvar, men jag tycker att naturskyddsföreningen hoppar i galen tunna i sin argumentation. Jag ska försöka förklara det enkelt.

1. Kadmium i de svenska jordarna har framförallt anrikats under de år då ingenting var farligt, inte ens att röka eller åka bil utan bälte. Vi betalar alltså för gamla synder.


Tillförsel av kadmium (gram per hektar och år) till svensk åkermark med fosforhaltiga gödselmedel år 1900 - 2005. Siffrorna fram till och med 1990 är 5-årsmedeltal, efter 1990 anges årsmedelvärden. (Källor: Statlig kadmiumutredning Ds 1989:49 samt statistik från Jorbruksverket och SCB.)

2. Bara för att gränsvärdena för kadmium i handelsgödsel är satta till ett visst värde betyder inte det att all handelsgödsel ligger på gränsvärdet. Enligt deras egen källa (som de nog inte har läst så noga) så ligger kadmiumvärdet i svenskt mineralgödsel på ca 6 mg/kg fosfor, medan gränsvärdet är på 100 mg/kg P. Den gödsel som Yara säljer har max 12 mg/kg fosfor.

3. Stallgödsel, dvs djurbajs, tillför mer kadmium till svenska jordar än vad mineralgödsel gör. Åter igen, deras egen källa.

"Historiskt har mycket kadmium tillförts svensk åkerjord via mineralgödsel. Nedfallet, dvs.
depositionen, från luft är idag den största källan till kadmium i åkermark i Sverige och den
största delen av depositionen kommer via långväga transport från källor utomlands. De största
punktutsläppen till luft i Sverige är från metall-, pappers-, träfiberindustri och energisektorn.
Den näst största källan av kadmium till åkermarken är gödselmedlen. Det gödselmedel som i
dagsläget innebär minst tillförd mängd kadmium per tillförd mängd fosfor (P) är mineral-gödsel. Stallgödsel, reningsverksslam och biogödsel ger större mängd kadmium per fosfor.
Det används dock betydlig större mängd av mineralgödsel och stallgödsel än slam och bio-gödsel varför användning av stallgödsel idag sprider totalt störst mängd kadmium. Använd-ningen av stallgödsel innebär dock till stor del återcirkulation av kadmium från marken via
djurens föda."

BUUUUUURN!

4. Det stora problemet är inte att vi använder mineralgödsel, det är att vi använder fosfor, en ändlig resurs, på ett oförståndigt sätt. Den (ganska) rena apatiten som vi bryter kommer ta slut, och vi kommer att behöva förlita oss på smutsigare fosforkällor för att över huvud taget kunna försörja alla med mat. Att då racka ned på användandet av avloppsslam är FULT och OMORALISKT gjort av Naturskyddsföreningen.

Att avfärda alla problem som finns med det ekologiska lantbrukets låga avkastning med att det är bättre för vissa bönder i Afrika fungerar inte. Det är inte där produktionen finns. Skärp er. Om ni inte kan kritisera KRAV och ekologiskt så förlorar ni er trovärdighet som opartiska.

Snälla Naturskyddsföreningen, sluta vara så dåliga. 

Blandade länkar

Det här inlägget blir en sammanfattning över saker som intresserat mig under veckan, håll till godo!


1. Svenska proteingrödor
Så som de flesta verkligen borde veta vid det här laget så är mjölk och köttprodukter onödigt dåliga för miljön. Jag är en förespråkare för att dra ner konsumtionen, men då jag även är en realist så inser jag att detta inte kommer att hända innan miljöpartiet är i majoritetsregering... Och det kan ju dröja ett tag.

I vilket fall så är naturligtvis fodret som djuren ges till stor del ansvarig för de höga utsläppen av växthusgaser, eftersom vi ofta utfodrar med proteingrödor som växer långt härifrån. Den vanligaste proteinkällan är soja, vilket odlas på tvivelaktiga sätt på tvivelaktig mark i till exempel Brasilien.

Därför känns det bra att det forskas på alternativa grödor, videon nedan är ett inslag från SVT om försöksodling av Esparsett. Här finns lite mer info från SLU, dock från 2011, här finns SVT artikeln.





2. Myter om hållbar konsumtion
Nordiska ministerrådet har sponsrat en rapport som jag knappt kan bärga mig för att läsa.

"Målet med denna studie är att  skingra myter som motverkar hållbarhet
genom att kunskap om konsumentbeteende läggs fram. Syftet är att underlätta utvecklingen av effektiv hållbar konsumtionspolitik i Norden."

Och myterna de tar upp är:

• Myt 1: Grön konsumtion är lösningen
• Myt 2: Konsumenterna bör leda övergången till en hållbar utveckling 
• Myt 3: Om alla gör lite kommer vi att åstadkomma mycket 
• Myt 4: Små och enkla miljöåtgärder kommer att leda till större 
• Myt 5: Mer information leder till hållbart beteende 
• Myt 6: Att vädja till folks egenintresse är vägen till hållbart beteende 
• Myt 7: Hållbarhet innebär att ”leva i grottor”  
• Myt 8: Människor blir lyckligare om de tjänar mer pengar och höjer sin materiella konsumtionsnivå 
• Myt 9: Privat ägande av alla sorters produkter är önskvärt – det är inte gemensam användning
• Myt 10: Konsumtionspolitik är för kontroversiell för att accepteras 

Den rapporten kan man ladda ner gratis här

3. Det ekologiska lantbrukets klimatpåverkan

EPOK har skrivit en syntesrapport om det ekologiska jordbrukets miljöpåverkan och hur den kan minskas. Det är helt lysande, och precis sådan kritik av existerande system som jag gillar. Greppa näringen sammanfattade i en bra artikel här, och hela rapporten hittar du här.

 

Det var veckans skörd av saker som, överraskande nog, gjorde mig ganska nöjd. Det kan komma att dyka upp mer uttömmande inlägg när jag har tid att läsa och inte bara snoka upp rapporter. 

/Sabina

Stormen kring den gamla hamburgaren

En vän till mig tipsade om den här artikeln från aftonbladet. I korta drag kan jag säga att den handlar om en person som kallar sig hälsocoach och raw food-expert som köpt en hamburgare med tillbehör på McDonalds och sen förvarat detta livsmedel i fem år. Hennes chockerande resultat är att hamburgaren med pommes ser lika dan ut ännu, trots att den är fem år gammal (läsken skriver de ingen om, men min gissning är att den dunstat bort). McDonalds presschef förklarar detta med att maten helt enkelt torkat.

Vad tror jag som livsmedlare har hänt då?

Jag kan till en början säga att jag tror på vad presschefen säger, med vissa modifikationer och ytterligare förklaringar. Eftersom livsmedlena redan från början hade en låg vattenhalt, hög salthalt, och rimligtvis endel socker, så var det svårt för mikroorganismer att börja växa. En vanlig hamburgare (den som ingår i ett happy meal) innehåller frystorkad lök, inlagd gurka, senap, ketchup, kryddblandning, hamburgare och bröd. I de fem första ingredienserna kan i princip ingenting växa (en kombination av lågt pH, socker, salt och vatten). Hamburgaren är stekt och brödet rostat, vilket minskar vattenhalten. Jämför om du själv lämnar framme en bit rostat bröd, eller bara en skiva färskt: det torkar, det möglar inte. Hamburgaren är dessutom relativt liten, vilket ger mer yta per viktenhet, vilket leder till att det är lättare för den att torka.

När de lagrades (enligt hälsocoachen fortfarande i påse i en källare) så ledde detta till att de torkade ut mer till det att inget kunde växa, eller ingen synligt. Maten har ju ändå inte blivit testad med jämna mellanrum i ett laboratorium, så jag skulle inte vilja påstå att den ännu är säker att äta. Jag skulle också vilja undersöka förhållandena i vilka burgaren och pommesen har lagrats, dessa bidrar till stor del hur burgaren ser ut idag. Det skulle också vara intressant att göra om experimentet, om vi kan kalla det så, och lagra hamburgare under kontrollerade former, i olika fukthalt, och temperaturer, samt att ta regelbundna prover och kolla vad som händer. Att det här har hänt en gång, visst, men kan det upprepas, och vad händer då? Här är ett annat exempel, eller en myt, som visserligen är mindre verklighetsföankrad, men den visar på viktigheten av att göra experiment under kontrollerade former innan man kommer med påståenden.

Till slut skulle jag vilja säga att jag egentligen inte står på någons sida i den här frågan, förutom vetenskapens då. Mitt mål är bara att förklara vad som jag tror kan ha hänt, och varför det inte är ett helt tillförlitligt experiment. Sen tycker jag också att man inte borde äta "snabbmat" i allt för stora mängder, men någon gång då och då är ingen fara om man i övrigt lever ett liv i balans.

Vad tycker ni? Har ni fler frågor? Kommentera gärna!

MVH/Ida

Att smitta andra med dödliga sjukdomar är en rättighet jag är beredd att dö för. Bokstavligen.

Nu är inte jag livsmedelsagronom, men tänker ändå dela med mig av mina reflektioner angående Idas inlägg om opastöriserad mjölk.

När jag har läst igenom kommentarer och blogginlägg angående det så kallade mjölkupproret, en proteströrelse mot förslaget att förbjuda all försäljning av opastöriserad mjölk, är det vissa genomgående argument som har utkristalliserats. Det första handlar om anekdotisk bevisning "jag har druckit mjölk direkt från juvret i femtio år och aldrig ens vart förkyld", den andra är påståenden om att pastöriserad mjölk är mer hälsofarligt av en mängd mer eller mindre påhittade anledningar och det tredje är att vuxna människor ska banne mig få bestämma själva om de vill riskera att få tuberkulos, listeria och ehec (jävla förmyndarsamhälle osv osv). De två första faller på sin egen dumhet, men det sista är intressant.

Ska pappa staten få bestämma vilken sorts mjölk vi ska dricka? 

Nej. Kanske inte för vuxna människor. Men vem ska bestämma vad barnen ska dricka? Vi ser vad livsmedelsverket säger.

"Eftersom barn är känsliga och kan drabbas av svåra komplikationer som njurskador är det särskilt viktigt att barn inte dricker opastöriserad mjölk. Färskost gjord på opastöriserad mjölk ska inte heller ges till barn. Barn bör inte få smaka på rå köttfärs eller annat rått kött och det är viktigt köttfärsrätter genomsteks ordentligt. "

Hoppsan. Men självfallet så kommer alla som köper opastöriserad mjölk att undvika att ge den till sina barn, eftersom de naturligtvis har gått in på livsmedelsverkets hemsida och läst den här texten innan de svängde förbi med sin loppisfyndade mjölkkanna hemma hos bonden Bondesson på väg hem från surdegsdagiset. För det har ju ALDRIG hänt att någon har köpt en livsmedelsprodukt utan att göra ordentlig faktakoll innan. Och det har definitivt aldrig hänt att folk har riskerat sina barns hälsa för att de inte litar på modern vetenskap.
/ironi

Själv tycker jag väl att men ska ha rätt att ta dåliga beslut om de bara drabbar en själv, men ehec är en smittsam diarrésjukdom (lycka till med att hålla det för dig själv) och TBC orsakar kronisk hosta samt sprids genom luften. Kan vi lita på att alla som köper opastöriserad mjölk håller sig hemma?

Sist men inte minst så känns det ganska dubbelmoraliskt att de människor som är för "ren" och "äkta" mat utan "tillsatser" förespråkar ett livsmedel som riskerar att sprida sjukdomar som kräver antibiotikabehandling (tex TBC).....

*tar långsamt på sig foliehatten*

Påstående vs. Kunskap om E330

Äkta vara är en av de värsta märkningarna jag vet. Mer om det kan jag skriva i ett annat inlägg. Det här är bara för att visa hur fel det kan bli när man har fått reda på något, skrämt upp sig, utan att kolla igenom alla fakta.

Kommentar från Äkta varas hemsida, under förklaring om tillsatsen E330, citronsyra:

"E330=citronsyra framställd till livsmedelsindustrin. Självklart är citronsyremolekylerna lika i naturlig citronsyra som i citronssyran tillverkad till livsmedelsindustrin men den sistnämnda har Aspergillus Niger, den svarta mögelsvampen som jästsvamp vid tillverkningen. Om det är kvarvarande rester, levande eller avdödade är de kraftigt allergiframkallande. Alltså kan citronsyran innehålla en FÖRORENING som ger oss våra allergiska besvär. Att Livsmedelsverket från allra första början godkänt denna syra är för mig en gåta! Irene"

En snabb googling senare visar hur det ligger till:
Stämmer det att citronsyra framställs med hjälp av en mögelsvamp?

Citronsyra som tillsats framställs bland annat från frukter som är naturligt rika på citronsyra, till exempel. citron- eller ananasjuice. Den kan också framställas genom jäsning av kolhydrater med hjälp av mögelsvampen Aspergillus niger.

Kan citronsyra vara farligt när den framställts med hjälp av en mögelsvamp?

Nej. Att använda mögelsvampar och bakterier vid livsmedelsframställning är inte ovanligt. Exempelvis används särskilda mögelsvampar för att framställa vissa typer av ostar och salamikorvar.

Det är inte tillåtet att använda sådana stammar av Aspergillus niger som producerar toxiner (gifter) för att framställa citronsyra. Det anges i EU-regler, kommissionens förordning (EU) nr 231/2012, se länk till höger på denna sida.

(hämtad från Livsmedelsverkets hemsida)

MVH Ida

Varje människas rättighet till opastöriserad mjölk och tuberkulos

Va? Vad gör jag? Kopplar ihop tuberkulos med mjölk? Vi tar det från början:

Tuberkulos orsakas av en bakterie, Mycobacterium tuberculosis, som kan spridas via luften. Det finns även en annan form av tuberkulos, Myco. bovis, som kan spridas via mat. I det tidiga 1900-talets Europa var detta mycket vanligt.

I London år 1900 hittade man vid obduktion av barn som dött i tuberkulos bevis för att 28% hade dött på grund av intag av tuberkulos i maten, och det är då rimligt att denna kom från opastöriserad mjölk. Ungefär 2 % av korna i Storbritannien vid denna tid bar på Myco. bovis. Då man började samla in mjölk i större volymer (tänk tidiga mjölkbilar) ökade andelen smittad mjölk till 5-12% av all mjölk.
I USA så lagstiftades om obligatorisk pastörisering av mjölk redan år 1910, men i UK så var motståndet större. Man hade i USA då sett att incidensen av tuberkulos hade minskat  drastiskt. Gradvis pastöriserades mjölken mer och mer också i UK, och med det minskade incidensen av tuberkulos. år 1944 var all mjölk i London pastöriserad, och dödstalen från tuberkulos från mat hade minskat till 4 % av vad den var år 1921 när ingen mjölk pastöriserades. För att jämföra var dödstalen i tuberkulos tio gånger högre ute på den engelska landsbygden än inne i London år 1944, just eftersom det inte skedde någon pastörisering där. (Källa: Food Microbiology, Adams & Moss, 2008).

Men vad är egentligen pastöriserad mjölk då? Jo, pastöriseringen av mjölk innebär att man hettar upp mjölken till 72 grader celsius under 15 sekunder för att avdöda eventuella patogener och produktförstörare. Efter detta får man en mer hållbar mjölk, som folk inte blir sjuka av. Andra mjölkprodukter pastöriseras också, vid olika temperaturer och tider, för att få fram önskade egenskaper. Efter pastörisering kan man också tillsätta andra bakteriekulturer, för att tillverka yoghurt eller filmjölk. Pastöriseringen innebär alltså bara att man hettar upp mjölken under kort tid, och inte att man tillsätter "främmande ämnen".

Så, nu har jag läst ett blogginlägg om varför man ska dricka opastöriserad mjölk, och blir lite irriterad. Jag kan väl hålla med om att det kanske är onödigt att förbjuda all försäljning av mjölk direkt från bondgårdarna, men förstår ändå hur man tänker från myndigheternas sida. Under de senaste åren har det emellanåt synts folk som propagerar för den opastöriserade mjölken, dess "positiva effekter, inga tillsatser blablabla". Om alla skulle börja dricka opastöriserad mjölk skulle fler personer bli sjuka, så är det bara, och därför är det dumt. Mjölken skulle också få kortare hållbarhet, eftersom man under pastöriseringen inte bara avdödar sjukdomsalstrande bakterier (patogener), men också produktförstörare.

I det här blogginlägget så hoppar även bloggaren mellan vitt skilda påståenden och livsmedel som inte har mycket med varandra att göra. Dessa kan jag också skriva om vid senare tillfälle om intresse finns, då de innehåller en del missuppfattningar.

(EDIT: Såg också nu att LRF Mjölk svarat på blogginlägget såhär: "Opastöriserad mjölk engagerar verkligen! Naturligtvis vill vi att mjölken ska vara så naturlig och opåverkad som möjligt men inte på bekostnad av säkerheten. Idag ser bakteriefloran hos våra kor annorlunda ut än förr i tiden. 1982 upptäcktes de första fallen av EHEC, en bakterie som kan ge så allvarliga komplikationer att dödsfall inträffar. Det är framför allt barn och vuxna med nedsatt immunförsvar som drabbas. Eftersom vi vet att det finns en reell risk med just opastöriserad mjölk och EHEC delar vi idag Livsmedelsverkets bedömning att inte tillåta försäljning av opastöriserad mjölk på gård. Pastöriseringen oskadliggör EHEC helt och hållet.

Kor har denna bakterie i sin tarmflora men blir inte själva sjuka av den. Läs gärna mer om EHEC här:
http://www.sva.se/sv/Djurhalsa1/Zoonoser/Enterohemorragisk–Ecoli-ehec-/"

Facebook!

Glöm inte bort att gilla vår facebooksida!

Staden Äter

För några veckor sedan befann jag mig på en konferensanläggning några mil utanför Paris tillsammans med unga människor från hela Europa. Alla hade någon form av anknytning till den logistikkedja som försörjer städer med livsmedel, men våra bakgrunder var oerhört varierande och jag har aldrig varit med om något som varit så utvecklande.

Orsaken till vår vistelse var ett projekt som heter Eating City, skapat av Risteco, ett icke vinstdrivande samfund som arbetar med hållbar publik catering. Tillsammans skulle vi skriva ett kort och lättbegripligt manifest/deklaration som ringar in de viktigaste utmaningarna som vi möter i kampen för hållbar livsmedelsförsörjning till städer.

Som alltid finns det ett problem med att göra saker enkelt och generellt, och det är att allting blir vagt och tandlöst. Jag personligen känner att denna deklaration, som är tänkt att användas som ett påverkansdokument på makthavare, lider av just detta. Naturligtvis är det svårt att komma ifrån det när man ska ta hänsyn till hela EU samt en mängd starka viljor, samtidigt som det ska vara lättläst och lättbegripligt.  

 Läs gärna och kom med era åsikter om vad vi kommit fram till!
Deklarationen
Mer information om veckan

Jag skriver under den färdiga deklarationen, foto taget av Anna Grosmanova

 

Biodynamisk odling, en kvarnstein(er) runt halsen på utvecklingen.



 



Rudolf Steiner, grundare av den biodynamiska odlingen och den antroposofiska läran.

 
Mannen på bilden är antagligen ansvarig för minst ett sprängt bodkärl i min hjärna.

 

I Sverige manifesterar den här mannens galenskap sig framförallt i den lilla orten Järna, känd för sina "mystiska" epedemier av polio, röda hund och mässlingen. (Obs, de är inte alls mystiska, eftersom antroposofer inte tror på vaccin).

 

Järna är också känt för sitt mysiga, miljövänliga, retrodesignade Saltå Kvarn. Ett företag miljömedvetna bloggare älskar att kopplas ihop med. Det får de väl göra om de vill, men jag tänkte ägna den här miljömedvetna bloggen till att förklara varför jag tror att Saltå Kvarn och biodynamisk odling i allmänhet är en black om foten för utvecklingen av verkligt miljövänlig odling.

 

Anledning:
De är ett jävla hittepå. Inte allting de sysslar med såklart, men biodynamiska preparat är
exakt lika vetenskapligt bevisat som homeopati. Att ge hittepågrejer lika värde som de metoder som bevisligen fungerar sänker värdet för de fungerande metoderna. Om du säger "Du borde vårda bördigheten i jorden. Det gör du genom att odla vallar (korrekt), lämna halmen (korrekt), och gräva ner kohorn fyllda med nässlor (hittepå)" så sänker du trovärdigheten för de fungerande metoderna. Folk kommer att blanda ihop detta trams med det verkliga hållbara metoderna och avfärda alltihop.

Så snälla. Sluta förstöra, vi försöker fixa grejer här.

Summary:
Biodynamic agriculture reduce the credability for organic/substaiable agriculture by using non scientificly proved methods and treat them with the same value as the methods who acctually works. This makes ordinary people refuse good methods because they mix them up with the mumbo-jumbo used by biodynamic farmers.    



LCHF - En bra diet om man vill bli sjuk och kanske dö

Det första jag vill nämna i mitt inlägg om LCHF är att jag är medveten om att det här är ett väldigt känsligt ämne för många. Skriver man överhuvudtaget något nedvärderande om den kultur och fanatism som LcHF just nu innebär kan man ofta räkna med att bli nedbombad med arga anhängares känsloargument och angrepp.

Så var ska man börja då? Vi kan börja med den historiska anknytningen som LCHF-frälsta tycker om att berätta för oinvigda, tråkmånsar, och nej-sägare. Den tar sin plats för väldigt länge sedan, under jägarstenåldern, då människans kost bestod av kött, bär och nötter. Det låter ju ursprungligt och bra. Men om man tänker efter redan här, hur såg världen ut då? Jo, det fanns tillräckligt med kött för alla, eftersom den mänskliga befolkningen inte hade tagit över än, medellivslängden låg någonstans runt 30 (här kan jag erkänna att jag gissar, men det var nog inte många som levde längre än så), Man levde ett fritt liv utomhus, med risk för att bli mat för rovdjur, eller falla offer för rivaliserande stammar eller så småningom primitiva religösa ritualer.

Vad hände sen då? Man började bruka jorden, mer mat kunde fås fram på samma ställe och man blev bofast. Kolhydratkonsumtionen steg. Människan utvecklades och behövde så småningom inte lägga all sin vakna tid på att skaffa fram livsmedel för att överleva dagen. Detta medförde att fler människor kunde leva på samma ställe och dessutom  vara bofasta. Det här är det första steget som LCHF-anhängare brukar klanka ner på. Hade vi bara fortsatt med att bara äta animalier och kanske lite nötter och eventuellt lite bär hade folk mått bättre. Fast å andra sidan hade vi bara haft några hundra tusen människor på jorden, och samhället hade sannolikt inte ens varit i närheten av så utvecklat som det är idag.

Nästa steg som LCHF-arna brukar nämna är industrialiseringen, "då vitt mjöl och socker började massproduceras, och sedan har det varit nerförsbacke därifrån".

Så att: LCHF går ut på att äta "ursprungligt, det vi var designade för, och inte en massa konstiga tillsatser". Och detta har vridits upp till att gå på högvarv i princip överallt. Det som är sämst med LCHF är att dieten inte är speciellt vetenskapligt underbyggd överhuvudtaget. Det är ett fåtal forskare och läkare som stöder dieten, medan fler är mot den, eftersom den är så extrem. I dagens DN (1/8) Kan vi läsa en debattartikel som behandlar just detta. Faktum är att sjukdomar som beror på intag av mycket ffetter och hög andel mättat fett har ökat bland unga de senste tio åren. Mer finns att läsa i artikeln.

En annan sak som är ordentligt dålig med LCHF är dietens enorma miljöpåverkan. Det är idag mer eller mindre allmänvetande att animalier såsom kött och mjölk är en större belastning för miljön än vegetabilier. Om man äter normalt och balanserat med lite av varje blir miljöpåverkan därför mycket mindre än om man skulle äta LCHF.

För att avsluta vill jag ge ett exempel på vad som kan hända om man äter LCHF. En person som följde dieten gick visserligen ner i vikt, och kände sig frisk, men drabbades samtidigt av kronisk gallblåseinflammation. (Påminnelse: Gallan utsöndrar gallsalter som behövs för att bryta ned fett). Den här personen var dock övertygad om att hens diet inte hade något att göra med den dagliga värk i buken hen fick dras med, medan det är kristallklart för en annan.

TL:DR? --> LCHF är dumt och man blir sjuk av det, ät varierat istället.

MVH/ Ida Pettersson

Vem är ansvarig för det här då?

Efter gårdagens inlägg om ekologiskt som en lyxföretelse så fick jag en del kommentarer på facebook som berörde det problem som de flesta hanskas med, nämligen att man vill vara en medveten konsument, men får dubbla budskap. Många människor vill gärna konsumera så att det blir så bra som möjligt för miljö och omvärld, men saknar kunskapen och blir less på att aldrig få ett svar på frågan "Men är det här bra? Svara ja eller nej!"

Såklart beror detta på att ingenting är svart eller vitt. Hur bra en produkt är beror på vad man själv bedömer som den viktigaste frågan, att arbetare får bra betalt, att det inte läcker näringsämnen i onödan, att det inte används bekämpningmedel, att man tar väl hand om djuren osv osv. Desssa frågor krockar ofta, och någonting som är bra ur en viss synvinkel suger helt om man kollar på det från ett annat perspektiv.

Men hur mycket ansvar har man som konsument att hålla reda på allt detta? Är det ens möjligt? Jag tycker faktiskt inte att man ska behöva ha läst på universitet för att kunna handla bra mat. Därmot kan man ha lite vett och sans (Till exempel ställa frågan "varför är danskt griskött så mycket billigare?")

En viktig sak att komma ihåg när jag skriver argt om tex KRAV är att jag inte är arg på de som köper ekologisk mat. Jag är arg på det ekologiska regelverket som ofta går efter känsloargument istället för faktisk kunskap om jordbrukets miljöpåverkan. Det regelverket är inte konsumenternas ansvar. En märkning som ska betyda miljövänligt ska hålla vad den lovar, och jag skulle aldrig tycka att någon var dum för att den litade på godkända märkningar.

Så hur handlar man bra? Det enkla svaret är väl att det gör man inte. Jordbruket är inte bra för miljön, inte ens så pass bra som det skulle kunna vara. Det finns en massa saker som går att göra bättre, och det jobbet ligger på oss agronomer, på makthavare, på miljövetare, forskare och rådgivare. Undertiden, köp det som känns bra. Undvik de uppenbara bovarna som jätteräkor, utlänskt kött (eller mycket kött), varor som rest väldigt långt, hårt besprutade grödor från länder utanför EU (choklad, kaffe, bananer osv) mm. Ställ gärna frågor. Kräv att våra folkvalda tar livsmedelsproduktionen på allvar. Men skit i att försöka lära dig allt om allting (om du inte verkligen vill såklart).

EU

Tänkte bara nämna, eftersom jag antar att folk kanske inte har stenkoll på EUs jordbrukspolitik så här i semestertider, att den nya reformen för EUs jordbrukspolitik mellan 2014-2020 är klubbad och klar nu. Bland annat har gårdsstödet gjorts om, vilket förtjänar ett helt egen inlägg lite senare. Den intresserade hittar mer information här.

Hög kvalitet är en lyx

Jag lyssnade nyligen på ett sommarprat från förra året med Sébastien Boudet, surdegsbagare och grundare av Petite France. I hans program pratade han länge och upprört om hur dålig kvalitet det är på dagens vete, och hans tes är att dagens intensiva jordbruk med handelsgödsel, stråförkortningsmedel och bekämpningsmedel har förstört vetet och lämnat oss med dåligt bröd.

Jag förstår verkligen hans invändningar, även om jag är mer benägen på att skylla på växtförädling än på kemikalier. Det jag reagerade på var hur han ansåg att alla människor förtjänar bra bröd, drog referenser till franska revolutionen och benämnde bröd som en av de allra viktigaste livsmedlen men helt glömde bort att det är den gröna revolutionen, inte den franska, som såg till att vi ens kan producera mat för den befolkning som lever på jorden just nu. Intensiv odling är BILLIGT.

Hans bild av växtodling är, precis som många andras, oerhört romantiserad. Visst vill väl folk gärna äta bröd bakat från obesprutat vete som vuxit fritt i bördig mylla och handskördats av sjungande bönder med en genuin kärlek för livsmedel MEN det matar inte vår växande befolkning. Det är en lyx. Lantbruk som inte utnyttjar den fulla potentialen, som offrar skörd för kvalitet (mätbar eller känslomässig) är en lyx som vi kan unna oss på grund av att vi inte svälter. Den franska revolutionen handlade inte om att det var fel sorts vete i surdegsbrödet, den handlade om att folk svalt för att det inte fanns något vete.

Jag älskar jordbruk. Jag älskar miljöfrågor. Men jag har börjat AVSKY ekologiskt. Ekologiskt jordbruk borde betyda HÅLLBART jordbruk. Men det gör det inte, inte så som vi har det nu och tydligen är nöjda med för att det räcker för våra behov. Vi har råd att ta skördar som är 50 % av potentialen. Vi har råd att vara petiga med "det känns inte bra att äta mat som man har sprutat GIFT på" oavsett om det finns eller inte finns gifter kvar när varan når slutkonsument. Ekologiskt, som KRAV eller EU tolkar det, är en LYX och det är inte hållbart för det kan inte föda vår befolkning.

Frågor som "Är det verkligen bra att använda dubbelt så mycket yta än vad som egentligen behövs för att producera livsmedel?", "Kan handelsgödsel kombineras med ekologiska metoder för att ge högre skördar och minska miljöpåverkan?" och "Är det verkligen bättre att ha en intensiv jordbearbetning och mekanisk rensning som drar massa bränsle än att använda ogräsmedel?" är pinsamt ignorerade.

Vi är så jävla bekväma. Jag blir förbannad.