Offra miljön för ett knull

Vi har tidigare konstaterat att tillförseln av avloppsslam till åkrar inte bara ger oss ett välbehövligt kretslopp för näringsämnen, utan även tillför oönskade ämnen till jorden. En av de saker man helst inte vill ha i sin åker, sin mat eller sitt vatten är rester från hormonella preventivmedel. Dessa hormoner har visat sig gå ut i stora mängder via urin och avföring, samt inverka negativt på naturliga ekosystem. Hormoner är helt enkelt någonting man inte vill ha på fel plats vid fel tillfälle.

De lösningar som man ofta förespråkar är:

1. Hitta på metoder att rena avloppsvatten
2. Lägg inte slam någonstans

Detta är i mitt tycke ganska sjukt. För det första så måste allting ta vägen någonstans, även om man bortser på vilket oerhört slöseri med fosfor det är att inte gödsla med slam. 

Sen, om vi nu ska lägga en massa pengar på att forska fram en billig metod för att avskilja hormoner från avloppsvatten, så kan man ju tycka att de pengarna kunde gå till att uppfinna bättre preventivmedel. 

Folk kommer alltid att ligga med varandra, och preventivmedel är oerhört viktigt för alla inblandade i ett penisomslutande samlag mellan en man och en kvinna. Så varför ligger inte tonvikten i debatten på att hitta preventivmedel som inte pajar ekosystem, eller för den delen inte orsakar blodproppar, ger akne, förlorad sexlust och förändrat humör. Varför är p-pillret heligt?  

Friheten att kunna kontrollera sin egen reproduktionsförmåga är oerhört viktig. Men varför ska vi nöja oss med någonting som inte fungerar ur ett helhetsperspektiv?

Det livsfarliga vinet

Jag latbloggar lite från mobilen för att dela denna länk.

Självklart behöver vi fortsätta undersöka hur hormonstörande ämnen påverkar oss, och vad som händer när man får i sig små mängder av många olika skadliga kemikalier (den så kallade cocktaileffekten). Men man måste ändå komma ihåg att de gränsvärden som finns inte är dragna ur röven samt att ingen försöker förgifta dig.

Det är omöjligt att uttrycka det bättre än vad hen gör i länken ovan.

"Några gram alkohol/dag ger också leverpåverkan och den som frivilligt dricker en alkohollösning och oroar sig för tillsatser bör inte fatta viktiga beslut utan målsmans tillstånd."

ONDA BÖNDER SPRIDER GIFT - SKRATTAR NÄR DU DÖR!

För de som gillar sakliga och underbyggda artiklar som präglas av hög journalistisk kvalitet är kanske inte Aftonbladet den främsta källan för lektyr. Så var inte heller fallet 2013-11-19, då skribenten Karin Ahlborg nosat fram att "Åkrarna gödslas med P-piller - Svenska bönder får betalt för att sprida gift"

Artikeln i fråga kan läsas här, och jag rekommenderar att du gör det innan du läser vidare här.

Problemet med den här sortens journalistik är att Ahlborg faktiskt inte ljuger i sin artikel. Hon glömmer bara bort att nämna vissa saker, och överdriver kanske lite, samt tar saker ur sitt sammanhang. Läsaren av denna text lämnas med uppfattningen att de elaka bönderna med flit lägger hemska gifter på all mat bara för att de tjänar pengar på det, och snälla goda organisationer som naturskyddsföreningen ställs mot den onda branschorganisationen Svenskt Vatten.

Detta är naturligtvis inte sant. Men varför lägger då bönder slam på åkrar? Vad är det jag menar att Ahlborg har glömt att nämna? Vill jag att man ska lägga gift på maten? Har jag ens tänkt på barnen?

Jo. Orsaken till att man lägger slam på åkrar är ett ämne som heter fosfor (P). Det är ett grundämne som är essentiellt för alla levande celler, eftersom det ingår i bland annat cellens energivaluta ATP, cellmembran, enzymer osv. Utan detta ämne, ingen liv. Utan att tillföra detta ämne, ingen skörd.

I det gamla agrara samhället tillfördes fosfor till åkerjorden genom stallgödsel, där djuren helt enkelt hade fått beta samt äta hö från mindre fruktbara marker. Näringen förflyttades alltså från de mindre bördiga ängarna till åkrarna, via djurens tarmsystem. Från detta bruk kommer uttrycket "äng är åkers moder". Den matematiskt lagda kan snabbt räkna ut att detta bruk kräver både djur och stora arealer, vilket gjorde att man även använde andra ämnen såsom benmjöl, rapsmjöl och aska. År 1842 tar Sir John Bennet Lawes patent på superfosfatet, och förstadiet till mineralgödsel så som vi känner till det idag är fött.

Idag fosforgödslar vi i Sverige framförallt med fosfor utvunnet från ett mineral som heter apatit. Det som är bra med det är att det innehåller låga halter av kadmium (en tungmetall som lätt tas upp av växter) samt är hyfsat billigt. Det som är dåligt med det är att det kommer att ta slut. När det är slut så kommer vi att behöva använda andra fosforkällor med betydligt högre halter av farliga ämnen.

Därför används slam som gödselmedel. För att man vill använda fosforn som finns i det.

Självfallet bör man vara oerhört försiktig med att tillföra läkemedelsrester och tungmetaller till jorden, men att framställa lantbrukare som onda kommer knappast att lägga grunden för ett bra debattklimat.

Nämnas bör även att ingen av de kvarnar som finns i Sverige tar emot spannmål som odlats på mark gödslad med slam, och att den därför går på export. Istället importerar vi utländskt spannmål, och har ingen som helst koll på vad det gödslats med. Det glömde Ahlborg att nämna.

Så går det när man inte tänker ordentligt.  
 

Video, Naturskyddsföreningen och kadmium

Kära läsare! Jag är ledsen för den långa frånvaron under tentamensperioden, men jag gottgör er här med en helt oredigerad video där jag, Sabina, visar mina spontana reaktioner på Natuskyddsföreningens text 8 sätt att döda myter om ekologiskt. Läs den medan du tittar på videon.

Varning för rantande och mkt dåliga försök till skämt.

För att utveckla lite om det här med kadmiumhalter. Självfallet så är jag emot att folk får i sig kadmium via maten. Det är ett stort problem som behöver tas på allvar, men jag tycker att naturskyddsföreningen hoppar i galen tunna i sin argumentation. Jag ska försöka förklara det enkelt.

1. Kadmium i de svenska jordarna har framförallt anrikats under de år då ingenting var farligt, inte ens att röka eller åka bil utan bälte. Vi betalar alltså för gamla synder.


Tillförsel av kadmium (gram per hektar och år) till svensk åkermark med fosforhaltiga gödselmedel år 1900 - 2005. Siffrorna fram till och med 1990 är 5-årsmedeltal, efter 1990 anges årsmedelvärden. (Källor: Statlig kadmiumutredning Ds 1989:49 samt statistik från Jorbruksverket och SCB.)

2. Bara för att gränsvärdena för kadmium i handelsgödsel är satta till ett visst värde betyder inte det att all handelsgödsel ligger på gränsvärdet. Enligt deras egen källa (som de nog inte har läst så noga) så ligger kadmiumvärdet i svenskt mineralgödsel på ca 6 mg/kg fosfor, medan gränsvärdet är på 100 mg/kg P. Den gödsel som Yara säljer har max 12 mg/kg fosfor.

3. Stallgödsel, dvs djurbajs, tillför mer kadmium till svenska jordar än vad mineralgödsel gör. Åter igen, deras egen källa.

"Historiskt har mycket kadmium tillförts svensk åkerjord via mineralgödsel. Nedfallet, dvs.
depositionen, från luft är idag den största källan till kadmium i åkermark i Sverige och den
största delen av depositionen kommer via långväga transport från källor utomlands. De största
punktutsläppen till luft i Sverige är från metall-, pappers-, träfiberindustri och energisektorn.
Den näst största källan av kadmium till åkermarken är gödselmedlen. Det gödselmedel som i
dagsläget innebär minst tillförd mängd kadmium per tillförd mängd fosfor (P) är mineral-gödsel. Stallgödsel, reningsverksslam och biogödsel ger större mängd kadmium per fosfor.
Det används dock betydlig större mängd av mineralgödsel och stallgödsel än slam och bio-gödsel varför användning av stallgödsel idag sprider totalt störst mängd kadmium. Använd-ningen av stallgödsel innebär dock till stor del återcirkulation av kadmium från marken via
djurens föda."

BUUUUUURN!

4. Det stora problemet är inte att vi använder mineralgödsel, det är att vi använder fosfor, en ändlig resurs, på ett oförståndigt sätt. Den (ganska) rena apatiten som vi bryter kommer ta slut, och vi kommer att behöva förlita oss på smutsigare fosforkällor för att över huvud taget kunna försörja alla med mat. Att då racka ned på användandet av avloppsslam är FULT och OMORALISKT gjort av Naturskyddsföreningen.

Att avfärda alla problem som finns med det ekologiska lantbrukets låga avkastning med att det är bättre för vissa bönder i Afrika fungerar inte. Det är inte där produktionen finns. Skärp er. Om ni inte kan kritisera KRAV och ekologiskt så förlorar ni er trovärdighet som opartiska.

Snälla Naturskyddsföreningen, sluta vara så dåliga.