Äta gris?

Nu är det snart jul, och den årliga diskussionen om grisars levnadsstandard är igång igen. För att alla ska kunna följa med i debatten så lånar jag en ordlista från det fantastiska initiativet Mitt liv som svensk gris, en facebooksida där grisskötare beskriver sin vardag, och försöker vara så sakliga och opartiska som möjligt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ordbok och nybörjarinfo

Här kommer en liten ordlista samt nybörjarinformation om hur grisar hålls. Bitvis väldigt grundläggande men vi vill att alla ska förstå :)

Kultingar: Grisens bebisar, en grupp kultingar från samma sugga är en kull

Gylta: En hongris som inte fått några griskultingar ännu

Sugga: En hongris som har fått minst en kull

Galt: Hangris som inte är kastrerad

Pelle: En gris som föds ovanligt liten och behöver extra omvårdnad

Smågris: Ungefär samma som kulting, de räknas som smågris från födsel till avvänjning vid fem veckors ålder i Sverige

Avvänjning: När smågrisarna separeras från suggan. I Sverige säger lagen att de ska vara minst 4 veckor gamla men de flesta är 5 veckor gamla vid avvänjning.

Tillväxtgris: En gris som har blivit avvand och står på tillväxt, men som ännu inte är insatt i en slaktsvinsavdelning. Vid avvänjning/insättning är de i Sverige fem veckor och väger runt 10 kg. Vid tillväxtperiodens slut/vid leverans är de mellan 11-12 veckor gamla och väger mellan 25-35 kg 

Slaktsvin: Kallas grisen när den kommer till slaktsvinsstallet, alltså från ungefär 25-35kg till slaktvikt (115-120 kg).

Brunst: Då suggan kan betäckas av en galt eller insemineras av en grisskötare. Sker naturligt och inom produktionen ca 4 dagar efter avvänjning. I samband med brunsten sker ägglossningen

Inseminering: Konstgjord befruktning

Dräktig: Gravid

En gris är dräktig i 3 månader 3 veckor och 3 dagar +/- 3 dagar

En sugga föder i snitt 13 kultingar per kull

En nyfödd kulting väger ungefär 1,5 kg

Ungefär 20% av grisarna som föds dör innan slakt. 18% dör de första dagarna på grund av att de är svaga eller att suggan dödar dem. Det är naturligtvis väldigt mycket, men branschen arbetar för att sänka den siffran. Man ska dock inte glömma att det är vanligt för djur som får många avkommor att några dör. Även hos katter och hundar dör ungefär 12% under första veckan.

En gris når sin slaktvikt på 115-120 kg på drygt sex månader

Ungefär 70 % av grisens levande vikt blir kött, men även andra delar av grisen används.

Konventionell slaktsvinsuppfödning sker ofta i tre steg men det finns även andra modeller.

Steg 1: Grisningsbox (1,5->10kg)

Här föds grisarna och är tillsammans med sin mamma i fem veckor

Steg 2: Tillväxtbox (10->30kg)

Hit tas grisarna efter avvänjning. Ofta hålls grisarna med sina kullsyskon så det inte ska uppstå onödiga bråk. De är här i 6-7 veckor

Steg 3: Slaktsvinsbox (30->120kg)

Här sker den sista tillväxten innan slakt. Här är grisarna i 14-15 veckor

Det finns flera sorters grisgårdar. 

Här är några exempel:

Integrerad produktion:

Föder upp grisar från födsel till slakt.

Betäcker/inseminerar också suggorna på gården.

Smågrisproducent:

Föder upp grisar från födsel till 30 kg då de säljs vidare till en slaktsvinsproducent.

Slaktsvinsproducent:

Får grisarna till sin gård när de väger ca 30 kg och föder upp dem till slakt.

Suggpool/Suggring = Nav + Satellit

Nav (del av en suggpool):

Har suggor som de betäcker/inseminerar. De suggor som blivit dräktiga skickas till satelliterna tre veckor innan grisning.

Satellit (del av suggpool):

Får dräktiga suggor levererade till gården från navet tre veckor innan grisning. När kultingarna är födda och har fått dia hos suggan i fem veckor avvänjs de. Suggan skickas då tillbaka till navet för att återigen brunsta och betäckas/insemineras. En satellit kan antingen sälja grisarna vidare vid 30 kg eller ha dem kvar hela vägen till slakt.

Offra miljön för ett knull

Vi har tidigare konstaterat att tillförseln av avloppsslam till åkrar inte bara ger oss ett välbehövligt kretslopp för näringsämnen, utan även tillför oönskade ämnen till jorden. En av de saker man helst inte vill ha i sin åker, sin mat eller sitt vatten är rester från hormonella preventivmedel. Dessa hormoner har visat sig gå ut i stora mängder via urin och avföring, samt inverka negativt på naturliga ekosystem. Hormoner är helt enkelt någonting man inte vill ha på fel plats vid fel tillfälle.

De lösningar som man ofta förespråkar är:

1. Hitta på metoder att rena avloppsvatten
2. Lägg inte slam någonstans

Detta är i mitt tycke ganska sjukt. För det första så måste allting ta vägen någonstans, även om man bortser på vilket oerhört slöseri med fosfor det är att inte gödsla med slam. 

Sen, om vi nu ska lägga en massa pengar på att forska fram en billig metod för att avskilja hormoner från avloppsvatten, så kan man ju tycka att de pengarna kunde gå till att uppfinna bättre preventivmedel. 

Folk kommer alltid att ligga med varandra, och preventivmedel är oerhört viktigt för alla inblandade i ett penisomslutande samlag mellan en man och en kvinna. Så varför ligger inte tonvikten i debatten på att hitta preventivmedel som inte pajar ekosystem, eller för den delen inte orsakar blodproppar, ger akne, förlorad sexlust och förändrat humör. Varför är p-pillret heligt?  

Friheten att kunna kontrollera sin egen reproduktionsförmåga är oerhört viktig. Men varför ska vi nöja oss med någonting som inte fungerar ur ett helhetsperspektiv?

Det livsfarliga vinet

Jag latbloggar lite från mobilen för att dela denna länk.

Självklart behöver vi fortsätta undersöka hur hormonstörande ämnen påverkar oss, och vad som händer när man får i sig små mängder av många olika skadliga kemikalier (den så kallade cocktaileffekten). Men man måste ändå komma ihåg att de gränsvärden som finns inte är dragna ur röven samt att ingen försöker förgifta dig.

Det är omöjligt att uttrycka det bättre än vad hen gör i länken ovan.

"Några gram alkohol/dag ger också leverpåverkan och den som frivilligt dricker en alkohollösning och oroar sig för tillsatser bör inte fatta viktiga beslut utan målsmans tillstånd."

ONDA BÖNDER SPRIDER GIFT - SKRATTAR NÄR DU DÖR!

För de som gillar sakliga och underbyggda artiklar som präglas av hög journalistisk kvalitet är kanske inte Aftonbladet den främsta källan för lektyr. Så var inte heller fallet 2013-11-19, då skribenten Karin Ahlborg nosat fram att "Åkrarna gödslas med P-piller - Svenska bönder får betalt för att sprida gift"

Artikeln i fråga kan läsas här, och jag rekommenderar att du gör det innan du läser vidare här.

Problemet med den här sortens journalistik är att Ahlborg faktiskt inte ljuger i sin artikel. Hon glömmer bara bort att nämna vissa saker, och överdriver kanske lite, samt tar saker ur sitt sammanhang. Läsaren av denna text lämnas med uppfattningen att de elaka bönderna med flit lägger hemska gifter på all mat bara för att de tjänar pengar på det, och snälla goda organisationer som naturskyddsföreningen ställs mot den onda branschorganisationen Svenskt Vatten.

Detta är naturligtvis inte sant. Men varför lägger då bönder slam på åkrar? Vad är det jag menar att Ahlborg har glömt att nämna? Vill jag att man ska lägga gift på maten? Har jag ens tänkt på barnen?

Jo. Orsaken till att man lägger slam på åkrar är ett ämne som heter fosfor (P). Det är ett grundämne som är essentiellt för alla levande celler, eftersom det ingår i bland annat cellens energivaluta ATP, cellmembran, enzymer osv. Utan detta ämne, ingen liv. Utan att tillföra detta ämne, ingen skörd.

I det gamla agrara samhället tillfördes fosfor till åkerjorden genom stallgödsel, där djuren helt enkelt hade fått beta samt äta hö från mindre fruktbara marker. Näringen förflyttades alltså från de mindre bördiga ängarna till åkrarna, via djurens tarmsystem. Från detta bruk kommer uttrycket "äng är åkers moder". Den matematiskt lagda kan snabbt räkna ut att detta bruk kräver både djur och stora arealer, vilket gjorde att man även använde andra ämnen såsom benmjöl, rapsmjöl och aska. År 1842 tar Sir John Bennet Lawes patent på superfosfatet, och förstadiet till mineralgödsel så som vi känner till det idag är fött.

Idag fosforgödslar vi i Sverige framförallt med fosfor utvunnet från ett mineral som heter apatit. Det som är bra med det är att det innehåller låga halter av kadmium (en tungmetall som lätt tas upp av växter) samt är hyfsat billigt. Det som är dåligt med det är att det kommer att ta slut. När det är slut så kommer vi att behöva använda andra fosforkällor med betydligt högre halter av farliga ämnen.

Därför används slam som gödselmedel. För att man vill använda fosforn som finns i det.

Självfallet bör man vara oerhört försiktig med att tillföra läkemedelsrester och tungmetaller till jorden, men att framställa lantbrukare som onda kommer knappast att lägga grunden för ett bra debattklimat.

Nämnas bör även att ingen av de kvarnar som finns i Sverige tar emot spannmål som odlats på mark gödslad med slam, och att den därför går på export. Istället importerar vi utländskt spannmål, och har ingen som helst koll på vad det gödslats med. Det glömde Ahlborg att nämna.

Så går det när man inte tänker ordentligt.  
 

Video, Naturskyddsföreningen och kadmium

Kära läsare! Jag är ledsen för den långa frånvaron under tentamensperioden, men jag gottgör er här med en helt oredigerad video där jag, Sabina, visar mina spontana reaktioner på Natuskyddsföreningens text 8 sätt att döda myter om ekologiskt. Läs den medan du tittar på videon.

Varning för rantande och mkt dåliga försök till skämt.

För att utveckla lite om det här med kadmiumhalter. Självfallet så är jag emot att folk får i sig kadmium via maten. Det är ett stort problem som behöver tas på allvar, men jag tycker att naturskyddsföreningen hoppar i galen tunna i sin argumentation. Jag ska försöka förklara det enkelt.

1. Kadmium i de svenska jordarna har framförallt anrikats under de år då ingenting var farligt, inte ens att röka eller åka bil utan bälte. Vi betalar alltså för gamla synder.


Tillförsel av kadmium (gram per hektar och år) till svensk åkermark med fosforhaltiga gödselmedel år 1900 - 2005. Siffrorna fram till och med 1990 är 5-årsmedeltal, efter 1990 anges årsmedelvärden. (Källor: Statlig kadmiumutredning Ds 1989:49 samt statistik från Jorbruksverket och SCB.)

2. Bara för att gränsvärdena för kadmium i handelsgödsel är satta till ett visst värde betyder inte det att all handelsgödsel ligger på gränsvärdet. Enligt deras egen källa (som de nog inte har läst så noga) så ligger kadmiumvärdet i svenskt mineralgödsel på ca 6 mg/kg fosfor, medan gränsvärdet är på 100 mg/kg P. Den gödsel som Yara säljer har max 12 mg/kg fosfor.

3. Stallgödsel, dvs djurbajs, tillför mer kadmium till svenska jordar än vad mineralgödsel gör. Åter igen, deras egen källa.

"Historiskt har mycket kadmium tillförts svensk åkerjord via mineralgödsel. Nedfallet, dvs.
depositionen, från luft är idag den största källan till kadmium i åkermark i Sverige och den
största delen av depositionen kommer via långväga transport från källor utomlands. De största
punktutsläppen till luft i Sverige är från metall-, pappers-, träfiberindustri och energisektorn.
Den näst största källan av kadmium till åkermarken är gödselmedlen. Det gödselmedel som i
dagsläget innebär minst tillförd mängd kadmium per tillförd mängd fosfor (P) är mineral-gödsel. Stallgödsel, reningsverksslam och biogödsel ger större mängd kadmium per fosfor.
Det används dock betydlig större mängd av mineralgödsel och stallgödsel än slam och bio-gödsel varför användning av stallgödsel idag sprider totalt störst mängd kadmium. Använd-ningen av stallgödsel innebär dock till stor del återcirkulation av kadmium från marken via
djurens föda."

BUUUUUURN!

4. Det stora problemet är inte att vi använder mineralgödsel, det är att vi använder fosfor, en ändlig resurs, på ett oförståndigt sätt. Den (ganska) rena apatiten som vi bryter kommer ta slut, och vi kommer att behöva förlita oss på smutsigare fosforkällor för att över huvud taget kunna försörja alla med mat. Att då racka ned på användandet av avloppsslam är FULT och OMORALISKT gjort av Naturskyddsföreningen.

Att avfärda alla problem som finns med det ekologiska lantbrukets låga avkastning med att det är bättre för vissa bönder i Afrika fungerar inte. Det är inte där produktionen finns. Skärp er. Om ni inte kan kritisera KRAV och ekologiskt så förlorar ni er trovärdighet som opartiska.

Snälla Naturskyddsföreningen, sluta vara så dåliga. 

Blandade länkar

Det här inlägget blir en sammanfattning över saker som intresserat mig under veckan, håll till godo!


1. Svenska proteingrödor
Så som de flesta verkligen borde veta vid det här laget så är mjölk och köttprodukter onödigt dåliga för miljön. Jag är en förespråkare för att dra ner konsumtionen, men då jag även är en realist så inser jag att detta inte kommer att hända innan miljöpartiet är i majoritetsregering... Och det kan ju dröja ett tag.

I vilket fall så är naturligtvis fodret som djuren ges till stor del ansvarig för de höga utsläppen av växthusgaser, eftersom vi ofta utfodrar med proteingrödor som växer långt härifrån. Den vanligaste proteinkällan är soja, vilket odlas på tvivelaktiga sätt på tvivelaktig mark i till exempel Brasilien.

Därför känns det bra att det forskas på alternativa grödor, videon nedan är ett inslag från SVT om försöksodling av Esparsett. Här finns lite mer info från SLU, dock från 2011, här finns SVT artikeln.





2. Myter om hållbar konsumtion
Nordiska ministerrådet har sponsrat en rapport som jag knappt kan bärga mig för att läsa.

"Målet med denna studie är att  skingra myter som motverkar hållbarhet
genom att kunskap om konsumentbeteende läggs fram. Syftet är att underlätta utvecklingen av effektiv hållbar konsumtionspolitik i Norden."

Och myterna de tar upp är:

• Myt 1: Grön konsumtion är lösningen
• Myt 2: Konsumenterna bör leda övergången till en hållbar utveckling 
• Myt 3: Om alla gör lite kommer vi att åstadkomma mycket 
• Myt 4: Små och enkla miljöåtgärder kommer att leda till större 
• Myt 5: Mer information leder till hållbart beteende 
• Myt 6: Att vädja till folks egenintresse är vägen till hållbart beteende 
• Myt 7: Hållbarhet innebär att ”leva i grottor”  
• Myt 8: Människor blir lyckligare om de tjänar mer pengar och höjer sin materiella konsumtionsnivå 
• Myt 9: Privat ägande av alla sorters produkter är önskvärt – det är inte gemensam användning
• Myt 10: Konsumtionspolitik är för kontroversiell för att accepteras 

Den rapporten kan man ladda ner gratis här

3. Det ekologiska lantbrukets klimatpåverkan

EPOK har skrivit en syntesrapport om det ekologiska jordbrukets miljöpåverkan och hur den kan minskas. Det är helt lysande, och precis sådan kritik av existerande system som jag gillar. Greppa näringen sammanfattade i en bra artikel här, och hela rapporten hittar du här.

 

Det var veckans skörd av saker som, överraskande nog, gjorde mig ganska nöjd. Det kan komma att dyka upp mer uttömmande inlägg när jag har tid att läsa och inte bara snoka upp rapporter. 

/Sabina

Stormen kring den gamla hamburgaren

En vän till mig tipsade om den här artikeln från aftonbladet. I korta drag kan jag säga att den handlar om en person som kallar sig hälsocoach och raw food-expert som köpt en hamburgare med tillbehör på McDonalds och sen förvarat detta livsmedel i fem år. Hennes chockerande resultat är att hamburgaren med pommes ser lika dan ut ännu, trots att den är fem år gammal (läsken skriver de ingen om, men min gissning är att den dunstat bort). McDonalds presschef förklarar detta med att maten helt enkelt torkat.

Vad tror jag som livsmedlare har hänt då?

Jag kan till en början säga att jag tror på vad presschefen säger, med vissa modifikationer och ytterligare förklaringar. Eftersom livsmedlena redan från början hade en låg vattenhalt, hög salthalt, och rimligtvis endel socker, så var det svårt för mikroorganismer att börja växa. En vanlig hamburgare (den som ingår i ett happy meal) innehåller frystorkad lök, inlagd gurka, senap, ketchup, kryddblandning, hamburgare och bröd. I de fem första ingredienserna kan i princip ingenting växa (en kombination av lågt pH, socker, salt och vatten). Hamburgaren är stekt och brödet rostat, vilket minskar vattenhalten. Jämför om du själv lämnar framme en bit rostat bröd, eller bara en skiva färskt: det torkar, det möglar inte. Hamburgaren är dessutom relativt liten, vilket ger mer yta per viktenhet, vilket leder till att det är lättare för den att torka.

När de lagrades (enligt hälsocoachen fortfarande i påse i en källare) så ledde detta till att de torkade ut mer till det att inget kunde växa, eller ingen synligt. Maten har ju ändå inte blivit testad med jämna mellanrum i ett laboratorium, så jag skulle inte vilja påstå att den ännu är säker att äta. Jag skulle också vilja undersöka förhållandena i vilka burgaren och pommesen har lagrats, dessa bidrar till stor del hur burgaren ser ut idag. Det skulle också vara intressant att göra om experimentet, om vi kan kalla det så, och lagra hamburgare under kontrollerade former, i olika fukthalt, och temperaturer, samt att ta regelbundna prover och kolla vad som händer. Att det här har hänt en gång, visst, men kan det upprepas, och vad händer då? Här är ett annat exempel, eller en myt, som visserligen är mindre verklighetsföankrad, men den visar på viktigheten av att göra experiment under kontrollerade former innan man kommer med påståenden.

Till slut skulle jag vilja säga att jag egentligen inte står på någons sida i den här frågan, förutom vetenskapens då. Mitt mål är bara att förklara vad som jag tror kan ha hänt, och varför det inte är ett helt tillförlitligt experiment. Sen tycker jag också att man inte borde äta "snabbmat" i allt för stora mängder, men någon gång då och då är ingen fara om man i övrigt lever ett liv i balans.

Vad tycker ni? Har ni fler frågor? Kommentera gärna!

MVH/Ida