Till Jonas

Jag fick en superlång kommentar som jag svarar på här!

Det finns många nackdelar med ekologisk odling, på samma sätt som konventionell odling har nackdelar. Du gör ett bra försök att träffa de ekologiska nackdelarna, men du missar liksom målet.

Ditt första påstående har en väldigt oneutral ingångsvinkel. Du jämför äpplen och päron. Vist går det att påstå att produktiviteten är lägre för ekologiskt, men du missar mängder med dimensioner. Mäter du produktionen i avsalugrödor får du ett resultat. Men lägger du till produktion av ekosystemtjänster så ökar produktiviteten hos den ekologiska odlingen. För att bara nämna en ytterligare dimension.

Svar: Nej, jag har inte en oneutral ingångsvinkel, jag har en ekonomisk ingångsvinkel. Det finns ingen poäng i att mäta lönsamhet genom att kolla på ekosystemtjänster, även om det såklart ger ekonomiska fördelar i det långa loppet. Om man vill att bönder ska ställa om så måste det finnas lönsamhet direkt, varje år, alltid. Det är hårt, men så är det. Bönder vill ha lön.

Nummer två är helt fel. Det går att ha djurfritt, och om lantbrukaren i fråga är en duktig växtodlare kommer det inte innebära en ekonomisk förlust. Att det är få ekologiska odlare som är djurfria beror på helt andra faktorer än ekologi och ekonomi. Dessutom tycker jag du gör ett dåligt påhopp på naturskyddsföreningen. Varför avloppsslam inte sprids beror på främst på två saker: tungmetaller och läkemedelsrester. Det är ett tekniskt hinder kvar innan slam kan spridas.

Svar: Jag skrev inte att det inte går att ha djurfritt, jag skrev att de flesta har djur. Min erfarenhet av att lägga upp växtodlingsplaner för djurfria gårdar visar att det är väldigt svårt att få in vallar och baljväxter utan att gå med förlust om du är djurfri.
Jag skulle gärna vilja veta vilka faktorer du menar att det skulle bero på att de flesta eko håller djur om det inte är ekonomi?
Det är inte ett påhopp, det är fakta. Naturskyddsföreningen är emot slamspridning. Jag är fullt medveten om vilka risker som finns med slam, men jag råkar även vara medveten om att vi måste hitta ett sätt att sluta kretsloppet och jag tycker att naturskyddsföreningen är för svartvita och kortsynta.

Ekologiskt jordbruk är inte mer oljeberoende. Dock använder de ekologiska jordbrukarna idag mer olja per hektar. STOR skillnad!
Svar: Ja, det har du rätt i. Allt jordbruk är oljeberoende. Dock kan ett system med direktsådd klara sig med betydligt lättare maskiner och mycket mindre körningar, vilket aldrig skulle gå i eko. 

Du använder dig bara av klassiska antiekologiskt argument. Läs på lite och kom med bättre argument.
Svar: Och du använder dig av härskartekniker. Jag läser mitt fjärde år som agronom, jag antar att det är att läsa på.

Här kan du får verkliga anledningar till varför det inte är en högre ekologisk produktion;
1. Få lantbrukare har intresse/kunskap/vilja att ställa om.
2. Svinnet av livsmedel är så högt så att vi måste ha en överproduktion (ja världssvälten beror inte på livsmedelsbrist, utan på svinn och ojämlik fördelning)
3. För låg politisk vilja
4. Många företag tjänar grova pengar på konventionell odling tex. kemikalieindustrin
5. Konsumenter vet inte skillnaden på djurhållningen i konventionella och ekologiska system. Därför att lobbyorganisationen så som Svensk fågel ljuger och påstår att Svensk djurhållning är bäst i världen. Det är KRAV-märkt djurhållning som är bäst i världen.
Svar: Jag säger inte emot dig, och jag förstår inte hur mina anledningar skulle säga emot dig heller. Det finns en anledning till att lantbrukare inte vill ställa om. 

Jag känner lite att du missade att läsa slutet på mitt inlägg. Jag försöker inte kasta skit på ekologiskt, jag försöker med min blogg få folk att ifrågasätta och med mitt yrkesval att utveckla hur det ekologiska lantbruket ska se ut. För som det är nu så är det faktiskt inte optimalt, och det måste det bli om vi ska kunna leva tillsammans på den här planeten.

Varför odlar inte alla ekologiskt?

Gott nytt år alla läsare! Mitt nyårslöfte var att se till att skriva regelbundet på bloggen, och samla en ordentlig läsarkrets. Jag börjar med att analysera en tanke jag snubblade över i mitt facebookflöde.

"En grej: massiv jordbruksreform för statligt subventionerad närproducerad ekologisk mat. Tänk om det hade varit billigare att köpa ekologiskt och utan sockertillsatser?"

 Det är en intressant fråga, och jag ska försöka ge mitt perspektiv på saken.

För det första känner jag att jag behöver gå igenom de stora problemen med ekologiskt, som faktiskt gör det mycket svårt för många lantbrukare att kunna ställa om. De problemen ligger dessutom i vägen om man skulle vilja ha en majoritet av produktionen som ekologisk.

Hinder nummer ett:
Ekologiskt jordbruk ger cirka 50 % avkastning jämfört med konventionellt jordbruk 
Detta är någonting som ständigt ifrågasätts och missförstås, då man med avkastning inte nödvändigtvis menar skörd. Ekologiska gårdar kan få bättre skördar än konventionella, det beror helt på omständigheterna. Det som gör att avkastningen från ett ekologiskt jordbruk är sämre är att du kan inte odla försäljningsgrödor varje år. I ett ekologiskt system måste du lägga in vallar (gräs), gröngödsling (baljväxter som du plöjer ner) och trädor (när jorden är bar) för att hantera ogräs samt få in nytt kväve i systemet. Detta ger en oundviklig produktionsminskning.

Nummer två
Ekologiskt jordbruk är beroende av djurhållning
Med vissa undantag så är ekologiska gårdar djurgårdar. Detta är dels på grund av att du behöver ha in vallar i växtföljden, och för att inte göra en total ekonomisk förlust så behöver du djur. Den andra anledningen är att man behöver bajs att lägga på åkrarna, och eftersom männskobajs (avloppsslam) inte är godtagbart (till exempel naturskyddsföreningen jobbar hårt för ett förbud) så behöver man ha djur.

Ett alternativ till att ha djur är att gödsla med KRAV-godkända medel, till exempel restprodukter från animalieproduktion eller rötslam, men du måste fortfarande kunna gröngödsla och träda marken emellanåt, vilket kräver att du har tillräckligt med areal för att kunna få in tillräckligt med pengar trots att delar av marken är oproduktiv.

Nummer tre
Ekologiskt jordbruk är mer oljeberoende
Du kör helt enkelt mer när du odlar eko. Man måste plöja, harva, ogräsharva, radhacka osv eftersom man inte får använda pesticider.

Dessa problem tillsammans ger en situation där det blir svårt att ha ett helt ekologiskt jordbruk. Vi skulle behöva använda större arealer och hålla mer djur. Det är dock inte omöjligt, men jag kan gissa att det kommer bli väldigt dyrt.

Dessa problem som finns är dock inte olösliga, och om vi bara kunde gå ifrån KRAVs regler som en bibel och den polariserade debatten och försöka fokusera på att utveckla ett system som är långsiktigt hållbart så kan vi hitta på ett sätt som kommer att både minska miljöproblemen samt öka kvaliteten på maten, samt vara ekonomiskt hållbart.

Jag tror inte att det jordbruk som vi kallar ekologiskt idag är hållbart i ett större perspektiv. Det drar för mycket energi och arbetskraft per producerad enhet, samt tar för mycket areal och orsakar för mycket läckage.

Vad tror ni?

Äta gris?

Nu är det snart jul, och den årliga diskussionen om grisars levnadsstandard är igång igen. För att alla ska kunna följa med i debatten så lånar jag en ordlista från det fantastiska initiativet Mitt liv som svensk gris, en facebooksida där grisskötare beskriver sin vardag, och försöker vara så sakliga och opartiska som möjligt.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Ordbok och nybörjarinfo

Här kommer en liten ordlista samt nybörjarinformation om hur grisar hålls. Bitvis väldigt grundläggande men vi vill att alla ska förstå :)

Kultingar: Grisens bebisar, en grupp kultingar från samma sugga är en kull

Gylta: En hongris som inte fått några griskultingar ännu

Sugga: En hongris som har fått minst en kull

Galt: Hangris som inte är kastrerad

Pelle: En gris som föds ovanligt liten och behöver extra omvårdnad

Smågris: Ungefär samma som kulting, de räknas som smågris från födsel till avvänjning vid fem veckors ålder i Sverige

Avvänjning: När smågrisarna separeras från suggan. I Sverige säger lagen att de ska vara minst 4 veckor gamla men de flesta är 5 veckor gamla vid avvänjning.

Tillväxtgris: En gris som har blivit avvand och står på tillväxt, men som ännu inte är insatt i en slaktsvinsavdelning. Vid avvänjning/insättning är de i Sverige fem veckor och väger runt 10 kg. Vid tillväxtperiodens slut/vid leverans är de mellan 11-12 veckor gamla och väger mellan 25-35 kg 

Slaktsvin: Kallas grisen när den kommer till slaktsvinsstallet, alltså från ungefär 25-35kg till slaktvikt (115-120 kg).

Brunst: Då suggan kan betäckas av en galt eller insemineras av en grisskötare. Sker naturligt och inom produktionen ca 4 dagar efter avvänjning. I samband med brunsten sker ägglossningen

Inseminering: Konstgjord befruktning

Dräktig: Gravid

En gris är dräktig i 3 månader 3 veckor och 3 dagar +/- 3 dagar

En sugga föder i snitt 13 kultingar per kull

En nyfödd kulting väger ungefär 1,5 kg

Ungefär 20% av grisarna som föds dör innan slakt. 18% dör de första dagarna på grund av att de är svaga eller att suggan dödar dem. Det är naturligtvis väldigt mycket, men branschen arbetar för att sänka den siffran. Man ska dock inte glömma att det är vanligt för djur som får många avkommor att några dör. Även hos katter och hundar dör ungefär 12% under första veckan.

En gris når sin slaktvikt på 115-120 kg på drygt sex månader

Ungefär 70 % av grisens levande vikt blir kött, men även andra delar av grisen används.

Konventionell slaktsvinsuppfödning sker ofta i tre steg men det finns även andra modeller.

Steg 1: Grisningsbox (1,5->10kg)

Här föds grisarna och är tillsammans med sin mamma i fem veckor

Steg 2: Tillväxtbox (10->30kg)

Hit tas grisarna efter avvänjning. Ofta hålls grisarna med sina kullsyskon så det inte ska uppstå onödiga bråk. De är här i 6-7 veckor

Steg 3: Slaktsvinsbox (30->120kg)

Här sker den sista tillväxten innan slakt. Här är grisarna i 14-15 veckor

Det finns flera sorters grisgårdar. 

Här är några exempel:

Integrerad produktion:

Föder upp grisar från födsel till slakt.

Betäcker/inseminerar också suggorna på gården.

Smågrisproducent:

Föder upp grisar från födsel till 30 kg då de säljs vidare till en slaktsvinsproducent.

Slaktsvinsproducent:

Får grisarna till sin gård när de väger ca 30 kg och föder upp dem till slakt.

Suggpool/Suggring = Nav + Satellit

Nav (del av en suggpool):

Har suggor som de betäcker/inseminerar. De suggor som blivit dräktiga skickas till satelliterna tre veckor innan grisning.

Satellit (del av suggpool):

Får dräktiga suggor levererade till gården från navet tre veckor innan grisning. När kultingarna är födda och har fått dia hos suggan i fem veckor avvänjs de. Suggan skickas då tillbaka till navet för att återigen brunsta och betäckas/insemineras. En satellit kan antingen sälja grisarna vidare vid 30 kg eller ha dem kvar hela vägen till slakt.

Offra miljön för ett knull

Vi har tidigare konstaterat att tillförseln av avloppsslam till åkrar inte bara ger oss ett välbehövligt kretslopp för näringsämnen, utan även tillför oönskade ämnen till jorden. En av de saker man helst inte vill ha i sin åker, sin mat eller sitt vatten är rester från hormonella preventivmedel. Dessa hormoner har visat sig gå ut i stora mängder via urin och avföring, samt inverka negativt på naturliga ekosystem. Hormoner är helt enkelt någonting man inte vill ha på fel plats vid fel tillfälle.

De lösningar som man ofta förespråkar är:

1. Hitta på metoder att rena avloppsvatten
2. Lägg inte slam någonstans

Detta är i mitt tycke ganska sjukt. För det första så måste allting ta vägen någonstans, även om man bortser på vilket oerhört slöseri med fosfor det är att inte gödsla med slam. 

Sen, om vi nu ska lägga en massa pengar på att forska fram en billig metod för att avskilja hormoner från avloppsvatten, så kan man ju tycka att de pengarna kunde gå till att uppfinna bättre preventivmedel. 

Folk kommer alltid att ligga med varandra, och preventivmedel är oerhört viktigt för alla inblandade i ett penisomslutande samlag mellan en man och en kvinna. Så varför ligger inte tonvikten i debatten på att hitta preventivmedel som inte pajar ekosystem, eller för den delen inte orsakar blodproppar, ger akne, förlorad sexlust och förändrat humör. Varför är p-pillret heligt?  

Friheten att kunna kontrollera sin egen reproduktionsförmåga är oerhört viktig. Men varför ska vi nöja oss med någonting som inte fungerar ur ett helhetsperspektiv?

Det livsfarliga vinet

Jag latbloggar lite från mobilen för att dela denna länk.

Självklart behöver vi fortsätta undersöka hur hormonstörande ämnen påverkar oss, och vad som händer när man får i sig små mängder av många olika skadliga kemikalier (den så kallade cocktaileffekten). Men man måste ändå komma ihåg att de gränsvärden som finns inte är dragna ur röven samt att ingen försöker förgifta dig.

Det är omöjligt att uttrycka det bättre än vad hen gör i länken ovan.

"Några gram alkohol/dag ger också leverpåverkan och den som frivilligt dricker en alkohollösning och oroar sig för tillsatser bör inte fatta viktiga beslut utan målsmans tillstånd."

ONDA BÖNDER SPRIDER GIFT - SKRATTAR NÄR DU DÖR!

För de som gillar sakliga och underbyggda artiklar som präglas av hög journalistisk kvalitet är kanske inte Aftonbladet den främsta källan för lektyr. Så var inte heller fallet 2013-11-19, då skribenten Karin Ahlborg nosat fram att "Åkrarna gödslas med P-piller - Svenska bönder får betalt för att sprida gift"

Artikeln i fråga kan läsas här, och jag rekommenderar att du gör det innan du läser vidare här.

Problemet med den här sortens journalistik är att Ahlborg faktiskt inte ljuger i sin artikel. Hon glömmer bara bort att nämna vissa saker, och överdriver kanske lite, samt tar saker ur sitt sammanhang. Läsaren av denna text lämnas med uppfattningen att de elaka bönderna med flit lägger hemska gifter på all mat bara för att de tjänar pengar på det, och snälla goda organisationer som naturskyddsföreningen ställs mot den onda branschorganisationen Svenskt Vatten.

Detta är naturligtvis inte sant. Men varför lägger då bönder slam på åkrar? Vad är det jag menar att Ahlborg har glömt att nämna? Vill jag att man ska lägga gift på maten? Har jag ens tänkt på barnen?

Jo. Orsaken till att man lägger slam på åkrar är ett ämne som heter fosfor (P). Det är ett grundämne som är essentiellt för alla levande celler, eftersom det ingår i bland annat cellens energivaluta ATP, cellmembran, enzymer osv. Utan detta ämne, ingen liv. Utan att tillföra detta ämne, ingen skörd.

I det gamla agrara samhället tillfördes fosfor till åkerjorden genom stallgödsel, där djuren helt enkelt hade fått beta samt äta hö från mindre fruktbara marker. Näringen förflyttades alltså från de mindre bördiga ängarna till åkrarna, via djurens tarmsystem. Från detta bruk kommer uttrycket "äng är åkers moder". Den matematiskt lagda kan snabbt räkna ut att detta bruk kräver både djur och stora arealer, vilket gjorde att man även använde andra ämnen såsom benmjöl, rapsmjöl och aska. År 1842 tar Sir John Bennet Lawes patent på superfosfatet, och förstadiet till mineralgödsel så som vi känner till det idag är fött.

Idag fosforgödslar vi i Sverige framförallt med fosfor utvunnet från ett mineral som heter apatit. Det som är bra med det är att det innehåller låga halter av kadmium (en tungmetall som lätt tas upp av växter) samt är hyfsat billigt. Det som är dåligt med det är att det kommer att ta slut. När det är slut så kommer vi att behöva använda andra fosforkällor med betydligt högre halter av farliga ämnen.

Därför används slam som gödselmedel. För att man vill använda fosforn som finns i det.

Självfallet bör man vara oerhört försiktig med att tillföra läkemedelsrester och tungmetaller till jorden, men att framställa lantbrukare som onda kommer knappast att lägga grunden för ett bra debattklimat.

Nämnas bör även att ingen av de kvarnar som finns i Sverige tar emot spannmål som odlats på mark gödslad med slam, och att den därför går på export. Istället importerar vi utländskt spannmål, och har ingen som helst koll på vad det gödslats med. Det glömde Ahlborg att nämna.

Så går det när man inte tänker ordentligt.  
 

Video, Naturskyddsföreningen och kadmium

Kära läsare! Jag är ledsen för den långa frånvaron under tentamensperioden, men jag gottgör er här med en helt oredigerad video där jag, Sabina, visar mina spontana reaktioner på Natuskyddsföreningens text 8 sätt att döda myter om ekologiskt. Läs den medan du tittar på videon.

Varning för rantande och mkt dåliga försök till skämt.

För att utveckla lite om det här med kadmiumhalter. Självfallet så är jag emot att folk får i sig kadmium via maten. Det är ett stort problem som behöver tas på allvar, men jag tycker att naturskyddsföreningen hoppar i galen tunna i sin argumentation. Jag ska försöka förklara det enkelt.

1. Kadmium i de svenska jordarna har framförallt anrikats under de år då ingenting var farligt, inte ens att röka eller åka bil utan bälte. Vi betalar alltså för gamla synder.


Tillförsel av kadmium (gram per hektar och år) till svensk åkermark med fosforhaltiga gödselmedel år 1900 - 2005. Siffrorna fram till och med 1990 är 5-årsmedeltal, efter 1990 anges årsmedelvärden. (Källor: Statlig kadmiumutredning Ds 1989:49 samt statistik från Jorbruksverket och SCB.)

2. Bara för att gränsvärdena för kadmium i handelsgödsel är satta till ett visst värde betyder inte det att all handelsgödsel ligger på gränsvärdet. Enligt deras egen källa (som de nog inte har läst så noga) så ligger kadmiumvärdet i svenskt mineralgödsel på ca 6 mg/kg fosfor, medan gränsvärdet är på 100 mg/kg P. Den gödsel som Yara säljer har max 12 mg/kg fosfor.

3. Stallgödsel, dvs djurbajs, tillför mer kadmium till svenska jordar än vad mineralgödsel gör. Åter igen, deras egen källa.

"Historiskt har mycket kadmium tillförts svensk åkerjord via mineralgödsel. Nedfallet, dvs.
depositionen, från luft är idag den största källan till kadmium i åkermark i Sverige och den
största delen av depositionen kommer via långväga transport från källor utomlands. De största
punktutsläppen till luft i Sverige är från metall-, pappers-, träfiberindustri och energisektorn.
Den näst största källan av kadmium till åkermarken är gödselmedlen. Det gödselmedel som i
dagsläget innebär minst tillförd mängd kadmium per tillförd mängd fosfor (P) är mineral-gödsel. Stallgödsel, reningsverksslam och biogödsel ger större mängd kadmium per fosfor.
Det används dock betydlig större mängd av mineralgödsel och stallgödsel än slam och bio-gödsel varför användning av stallgödsel idag sprider totalt störst mängd kadmium. Använd-ningen av stallgödsel innebär dock till stor del återcirkulation av kadmium från marken via
djurens föda."

BUUUUUURN!

4. Det stora problemet är inte att vi använder mineralgödsel, det är att vi använder fosfor, en ändlig resurs, på ett oförståndigt sätt. Den (ganska) rena apatiten som vi bryter kommer ta slut, och vi kommer att behöva förlita oss på smutsigare fosforkällor för att över huvud taget kunna försörja alla med mat. Att då racka ned på användandet av avloppsslam är FULT och OMORALISKT gjort av Naturskyddsföreningen.

Att avfärda alla problem som finns med det ekologiska lantbrukets låga avkastning med att det är bättre för vissa bönder i Afrika fungerar inte. Det är inte där produktionen finns. Skärp er. Om ni inte kan kritisera KRAV och ekologiskt så förlorar ni er trovärdighet som opartiska.

Snälla Naturskyddsföreningen, sluta vara så dåliga.