Glöm inte bort att gilla vår facebooksida!
måndag 26 augusti 2013
söndag 25 augusti 2013
Staden Äter
För några veckor sedan befann jag mig på en konferensanläggning några mil utanför Paris tillsammans med unga människor från hela Europa. Alla hade någon form av anknytning till den logistikkedja som försörjer städer med livsmedel, men våra bakgrunder var oerhört varierande och jag har aldrig varit med om något som varit så utvecklande.
Orsaken till vår vistelse var ett projekt som heter Eating City, skapat av Risteco, ett icke vinstdrivande samfund som arbetar med hållbar publik catering. Tillsammans skulle vi skriva ett kort och lättbegripligt manifest/deklaration som ringar in de viktigaste utmaningarna som vi möter i kampen för hållbar livsmedelsförsörjning till städer.
Som alltid finns det ett problem med att göra saker enkelt och generellt, och det är att allting blir vagt och tandlöst. Jag personligen känner att denna deklaration, som är tänkt att användas som ett påverkansdokument på makthavare, lider av just detta. Naturligtvis är det svårt att komma ifrån det när man ska ta hänsyn till hela EU samt en mängd starka viljor, samtidigt som det ska vara lättläst och lättbegripligt.
Läs gärna och kom med era åsikter om vad vi kommit fram till!
Deklarationen
Mer information om veckan
Orsaken till vår vistelse var ett projekt som heter Eating City, skapat av Risteco, ett icke vinstdrivande samfund som arbetar med hållbar publik catering. Tillsammans skulle vi skriva ett kort och lättbegripligt manifest/deklaration som ringar in de viktigaste utmaningarna som vi möter i kampen för hållbar livsmedelsförsörjning till städer.
Som alltid finns det ett problem med att göra saker enkelt och generellt, och det är att allting blir vagt och tandlöst. Jag personligen känner att denna deklaration, som är tänkt att användas som ett påverkansdokument på makthavare, lider av just detta. Naturligtvis är det svårt att komma ifrån det när man ska ta hänsyn till hela EU samt en mängd starka viljor, samtidigt som det ska vara lättläst och lättbegripligt.
Läs gärna och kom med era åsikter om vad vi kommit fram till!
Deklarationen
Mer information om veckan
 |
| Jag skriver under den färdiga deklarationen, foto taget av Anna Grosmanova |
tisdag 6 augusti 2013
Biodynamisk odling, en kvarnstein(er) runt halsen på utvecklingen.
Rudolf Steiner, grundare av den biodynamiska odlingen och den antroposofiska läran.
Mannen på bilden är antagligen ansvarig för minst ett sprängt bodkärl i min hjärna.
I Sverige manifesterar den här mannens galenskap sig framförallt i den lilla orten Järna, känd för sina "mystiska" epedemier av polio, röda hund och mässlingen. (Obs, de är inte alls mystiska, eftersom antroposofer inte tror på vaccin).
Järna är också känt för sitt mysiga, miljövänliga, retrodesignade Saltå Kvarn. Ett företag miljömedvetna bloggare älskar att kopplas ihop med. Det får de väl göra om de vill, men jag tänkte ägna den här miljömedvetna bloggen till att förklara varför jag tror att Saltå Kvarn och biodynamisk odling i allmänhet är en black om foten för utvecklingen av verkligt miljövänlig odling.
Anledning:
De är ett jävla hittepå. Inte allting de sysslar med såklart, men biodynamiska preparat är
exakt lika vetenskapligt bevisat som homeopati. Att ge hittepågrejer lika värde som de metoder som bevisligen fungerar sänker värdet för de fungerande metoderna. Om du säger "Du borde vårda bördigheten i jorden. Det gör du genom att odla vallar (korrekt), lämna halmen (korrekt), och gräva ner kohorn fyllda med nässlor (hittepå)" så sänker du trovärdigheten för de fungerande metoderna. Folk kommer att blanda ihop detta trams med det verkliga hållbara metoderna och avfärda alltihop.
Så snälla. Sluta förstöra, vi försöker fixa grejer här.
Summary:
Biodynamic agriculture reduce the credability for organic/substaiable agriculture by using non scientificly proved methods and treat them with the same value as the methods who acctually works. This makes ordinary people refuse good methods because they mix them up with the mumbo-jumbo used by biodynamic farmers.
De är ett jävla hittepå. Inte allting de sysslar med såklart, men biodynamiska preparat är
exakt lika vetenskapligt bevisat som homeopati. Att ge hittepågrejer lika värde som de metoder som bevisligen fungerar sänker värdet för de fungerande metoderna. Om du säger "Du borde vårda bördigheten i jorden. Det gör du genom att odla vallar (korrekt), lämna halmen (korrekt), och gräva ner kohorn fyllda med nässlor (hittepå)" så sänker du trovärdigheten för de fungerande metoderna. Folk kommer att blanda ihop detta trams med det verkliga hållbara metoderna och avfärda alltihop.
Så snälla. Sluta förstöra, vi försöker fixa grejer här.
Summary:
Biodynamic agriculture reduce the credability for organic/substaiable agriculture by using non scientificly proved methods and treat them with the same value as the methods who acctually works. This makes ordinary people refuse good methods because they mix them up with the mumbo-jumbo used by biodynamic farmers.
torsdag 1 augusti 2013
LCHF - En bra diet om man vill bli sjuk och kanske dö
Det första jag vill nämna i mitt inlägg om LCHF är att jag är medveten om att det här är ett väldigt känsligt ämne för många. Skriver man överhuvudtaget något nedvärderande om den kultur och fanatism som LcHF just nu innebär kan man ofta räkna med att bli nedbombad med arga anhängares känsloargument och angrepp.
Så var ska man börja då? Vi kan börja med den historiska anknytningen som LCHF-frälsta tycker om att berätta för oinvigda, tråkmånsar, och nej-sägare. Den tar sin plats för väldigt länge sedan, under jägarstenåldern, då människans kost bestod av kött, bär och nötter. Det låter ju ursprungligt och bra. Men om man tänker efter redan här, hur såg världen ut då? Jo, det fanns tillräckligt med kött för alla, eftersom den mänskliga befolkningen inte hade tagit över än, medellivslängden låg någonstans runt 30 (här kan jag erkänna att jag gissar, men det var nog inte många som levde längre än så), Man levde ett fritt liv utomhus, med risk för att bli mat för rovdjur, eller falla offer för rivaliserande stammar eller så småningom primitiva religösa ritualer.
Vad hände sen då? Man började bruka jorden, mer mat kunde fås fram på samma ställe och man blev bofast. Kolhydratkonsumtionen steg. Människan utvecklades och behövde så småningom inte lägga all sin vakna tid på att skaffa fram livsmedel för att överleva dagen. Detta medförde att fler människor kunde leva på samma ställe och dessutom vara bofasta. Det här är det första steget som LCHF-anhängare brukar klanka ner på. Hade vi bara fortsatt med att bara äta animalier och kanske lite nötter och eventuellt lite bär hade folk mått bättre. Fast å andra sidan hade vi bara haft några hundra tusen människor på jorden, och samhället hade sannolikt inte ens varit i närheten av så utvecklat som det är idag.
Nästa steg som LCHF-arna brukar nämna är industrialiseringen, "då vitt mjöl och socker började massproduceras, och sedan har det varit nerförsbacke därifrån".
Så att: LCHF går ut på att äta "ursprungligt, det vi var designade för, och inte en massa konstiga tillsatser". Och detta har vridits upp till att gå på högvarv i princip överallt. Det som är sämst med LCHF är att dieten inte är speciellt vetenskapligt underbyggd överhuvudtaget. Det är ett fåtal forskare och läkare som stöder dieten, medan fler är mot den, eftersom den är så extrem. I dagens DN (1/8) Kan vi läsa en debattartikel som behandlar just detta. Faktum är att sjukdomar som beror på intag av mycket ffetter och hög andel mättat fett har ökat bland unga de senste tio åren. Mer finns att läsa i artikeln.
En annan sak som är ordentligt dålig med LCHF är dietens enorma miljöpåverkan. Det är idag mer eller mindre allmänvetande att animalier såsom kött och mjölk är en större belastning för miljön än vegetabilier. Om man äter normalt och balanserat med lite av varje blir miljöpåverkan därför mycket mindre än om man skulle äta LCHF.
För att avsluta vill jag ge ett exempel på vad som kan hända om man äter LCHF. En person som följde dieten gick visserligen ner i vikt, och kände sig frisk, men drabbades samtidigt av kronisk gallblåseinflammation. (Påminnelse: Gallan utsöndrar gallsalter som behövs för att bryta ned fett). Den här personen var dock övertygad om att hens diet inte hade något att göra med den dagliga värk i buken hen fick dras med, medan det är kristallklart för en annan.
TL:DR? --> LCHF är dumt och man blir sjuk av det, ät varierat istället.
MVH/ Ida Pettersson
Så var ska man börja då? Vi kan börja med den historiska anknytningen som LCHF-frälsta tycker om att berätta för oinvigda, tråkmånsar, och nej-sägare. Den tar sin plats för väldigt länge sedan, under jägarstenåldern, då människans kost bestod av kött, bär och nötter. Det låter ju ursprungligt och bra. Men om man tänker efter redan här, hur såg världen ut då? Jo, det fanns tillräckligt med kött för alla, eftersom den mänskliga befolkningen inte hade tagit över än, medellivslängden låg någonstans runt 30 (här kan jag erkänna att jag gissar, men det var nog inte många som levde längre än så), Man levde ett fritt liv utomhus, med risk för att bli mat för rovdjur, eller falla offer för rivaliserande stammar eller så småningom primitiva religösa ritualer.
Vad hände sen då? Man började bruka jorden, mer mat kunde fås fram på samma ställe och man blev bofast. Kolhydratkonsumtionen steg. Människan utvecklades och behövde så småningom inte lägga all sin vakna tid på att skaffa fram livsmedel för att överleva dagen. Detta medförde att fler människor kunde leva på samma ställe och dessutom vara bofasta. Det här är det första steget som LCHF-anhängare brukar klanka ner på. Hade vi bara fortsatt med att bara äta animalier och kanske lite nötter och eventuellt lite bär hade folk mått bättre. Fast å andra sidan hade vi bara haft några hundra tusen människor på jorden, och samhället hade sannolikt inte ens varit i närheten av så utvecklat som det är idag.
Nästa steg som LCHF-arna brukar nämna är industrialiseringen, "då vitt mjöl och socker började massproduceras, och sedan har det varit nerförsbacke därifrån".
Så att: LCHF går ut på att äta "ursprungligt, det vi var designade för, och inte en massa konstiga tillsatser". Och detta har vridits upp till att gå på högvarv i princip överallt. Det som är sämst med LCHF är att dieten inte är speciellt vetenskapligt underbyggd överhuvudtaget. Det är ett fåtal forskare och läkare som stöder dieten, medan fler är mot den, eftersom den är så extrem. I dagens DN (1/8) Kan vi läsa en debattartikel som behandlar just detta. Faktum är att sjukdomar som beror på intag av mycket ffetter och hög andel mättat fett har ökat bland unga de senste tio åren. Mer finns att läsa i artikeln.
En annan sak som är ordentligt dålig med LCHF är dietens enorma miljöpåverkan. Det är idag mer eller mindre allmänvetande att animalier såsom kött och mjölk är en större belastning för miljön än vegetabilier. Om man äter normalt och balanserat med lite av varje blir miljöpåverkan därför mycket mindre än om man skulle äta LCHF.
För att avsluta vill jag ge ett exempel på vad som kan hända om man äter LCHF. En person som följde dieten gick visserligen ner i vikt, och kände sig frisk, men drabbades samtidigt av kronisk gallblåseinflammation. (Påminnelse: Gallan utsöndrar gallsalter som behövs för att bryta ned fett). Den här personen var dock övertygad om att hens diet inte hade något att göra med den dagliga värk i buken hen fick dras med, medan det är kristallklart för en annan.
TL:DR? --> LCHF är dumt och man blir sjuk av det, ät varierat istället.
MVH/ Ida Pettersson
fredag 26 juli 2013
Vem är ansvarig för det här då?
Efter gårdagens inlägg om ekologiskt som en lyxföretelse så fick jag en del kommentarer på facebook som berörde det problem som de flesta hanskas med, nämligen att man vill vara en medveten konsument, men får dubbla budskap. Många människor vill gärna konsumera så att det blir så bra som möjligt för miljö och omvärld, men saknar kunskapen och blir less på att aldrig få ett svar på frågan "Men är det här bra? Svara ja eller nej!"
Såklart beror detta på att ingenting är svart eller vitt. Hur bra en produkt är beror på vad man själv bedömer som den viktigaste frågan, att arbetare får bra betalt, att det inte läcker näringsämnen i onödan, att det inte används bekämpningmedel, att man tar väl hand om djuren osv osv. Desssa frågor krockar ofta, och någonting som är bra ur en viss synvinkel suger helt om man kollar på det från ett annat perspektiv.
Men hur mycket ansvar har man som konsument att hålla reda på allt detta? Är det ens möjligt? Jag tycker faktiskt inte att man ska behöva ha läst på universitet för att kunna handla bra mat. Därmot kan man ha lite vett och sans (Till exempel ställa frågan "varför är danskt griskött så mycket billigare?")
En viktig sak att komma ihåg när jag skriver argt om tex KRAV är att jag inte är arg på de som köper ekologisk mat. Jag är arg på det ekologiska regelverket som ofta går efter känsloargument istället för faktisk kunskap om jordbrukets miljöpåverkan. Det regelverket är inte konsumenternas ansvar. En märkning som ska betyda miljövänligt ska hålla vad den lovar, och jag skulle aldrig tycka att någon var dum för att den litade på godkända märkningar.
Så hur handlar man bra? Det enkla svaret är väl att det gör man inte. Jordbruket är inte bra för miljön, inte ens så pass bra som det skulle kunna vara. Det finns en massa saker som går att göra bättre, och det jobbet ligger på oss agronomer, på makthavare, på miljövetare, forskare och rådgivare. Undertiden, köp det som känns bra. Undvik de uppenbara bovarna som jätteräkor, utlänskt kött (eller mycket kött), varor som rest väldigt långt, hårt besprutade grödor från länder utanför EU (choklad, kaffe, bananer osv) mm. Ställ gärna frågor. Kräv att våra folkvalda tar livsmedelsproduktionen på allvar. Men skit i att försöka lära dig allt om allting (om du inte verkligen vill såklart).
Såklart beror detta på att ingenting är svart eller vitt. Hur bra en produkt är beror på vad man själv bedömer som den viktigaste frågan, att arbetare får bra betalt, att det inte läcker näringsämnen i onödan, att det inte används bekämpningmedel, att man tar väl hand om djuren osv osv. Desssa frågor krockar ofta, och någonting som är bra ur en viss synvinkel suger helt om man kollar på det från ett annat perspektiv.
Men hur mycket ansvar har man som konsument att hålla reda på allt detta? Är det ens möjligt? Jag tycker faktiskt inte att man ska behöva ha läst på universitet för att kunna handla bra mat. Därmot kan man ha lite vett och sans (Till exempel ställa frågan "varför är danskt griskött så mycket billigare?")
En viktig sak att komma ihåg när jag skriver argt om tex KRAV är att jag inte är arg på de som köper ekologisk mat. Jag är arg på det ekologiska regelverket som ofta går efter känsloargument istället för faktisk kunskap om jordbrukets miljöpåverkan. Det regelverket är inte konsumenternas ansvar. En märkning som ska betyda miljövänligt ska hålla vad den lovar, och jag skulle aldrig tycka att någon var dum för att den litade på godkända märkningar.
Så hur handlar man bra? Det enkla svaret är väl att det gör man inte. Jordbruket är inte bra för miljön, inte ens så pass bra som det skulle kunna vara. Det finns en massa saker som går att göra bättre, och det jobbet ligger på oss agronomer, på makthavare, på miljövetare, forskare och rådgivare. Undertiden, köp det som känns bra. Undvik de uppenbara bovarna som jätteräkor, utlänskt kött (eller mycket kött), varor som rest väldigt långt, hårt besprutade grödor från länder utanför EU (choklad, kaffe, bananer osv) mm. Ställ gärna frågor. Kräv att våra folkvalda tar livsmedelsproduktionen på allvar. Men skit i att försöka lära dig allt om allting (om du inte verkligen vill såklart).
torsdag 25 juli 2013
EU
Tänkte bara nämna, eftersom jag antar att folk kanske inte har stenkoll på EUs jordbrukspolitik så här i semestertider, att den nya reformen för EUs jordbrukspolitik mellan 2014-2020 är klubbad och klar nu. Bland annat har gårdsstödet gjorts om, vilket förtjänar ett helt egen inlägg lite senare. Den intresserade hittar mer information här.
Hög kvalitet är en lyx
Jag lyssnade nyligen på ett sommarprat från förra året med Sébastien Boudet, surdegsbagare och grundare av Petite France. I hans program pratade han länge och upprört om hur dålig kvalitet det är på dagens vete, och hans tes är att dagens intensiva jordbruk med handelsgödsel, stråförkortningsmedel och bekämpningsmedel har förstört vetet och lämnat oss med dåligt bröd.
Jag förstår verkligen hans invändningar, även om jag är mer benägen på att skylla på växtförädling än på kemikalier. Det jag reagerade på var hur han ansåg att alla människor förtjänar bra bröd, drog referenser till franska revolutionen och benämnde bröd som en av de allra viktigaste livsmedlen men helt glömde bort att det är den gröna revolutionen, inte den franska, som såg till att vi ens kan producera mat för den befolkning som lever på jorden just nu. Intensiv odling är BILLIGT.
Hans bild av växtodling är, precis som många andras, oerhört romantiserad. Visst vill väl folk gärna äta bröd bakat från obesprutat vete som vuxit fritt i bördig mylla och handskördats av sjungande bönder med en genuin kärlek för livsmedel MEN det matar inte vår växande befolkning. Det är en lyx. Lantbruk som inte utnyttjar den fulla potentialen, som offrar skörd för kvalitet (mätbar eller känslomässig) är en lyx som vi kan unna oss på grund av att vi inte svälter. Den franska revolutionen handlade inte om att det var fel sorts vete i surdegsbrödet, den handlade om att folk svalt för att det inte fanns något vete.
Jag älskar jordbruk. Jag älskar miljöfrågor. Men jag har börjat AVSKY ekologiskt. Ekologiskt jordbruk borde betyda HÅLLBART jordbruk. Men det gör det inte, inte så som vi har det nu och tydligen är nöjda med för att det räcker för våra behov. Vi har råd att ta skördar som är 50 % av potentialen. Vi har råd att vara petiga med "det känns inte bra att äta mat som man har sprutat GIFT på" oavsett om det finns eller inte finns gifter kvar när varan når slutkonsument. Ekologiskt, som KRAV eller EU tolkar det, är en LYX och det är inte hållbart för det kan inte föda vår befolkning.
Frågor som "Är det verkligen bra att använda dubbelt så mycket yta än vad som egentligen behövs för att producera livsmedel?", "Kan handelsgödsel kombineras med ekologiska metoder för att ge högre skördar och minska miljöpåverkan?" och "Är det verkligen bättre att ha en intensiv jordbearbetning och mekanisk rensning som drar massa bränsle än att använda ogräsmedel?" är pinsamt ignorerade.
Vi är så jävla bekväma. Jag blir förbannad.
Jag förstår verkligen hans invändningar, även om jag är mer benägen på att skylla på växtförädling än på kemikalier. Det jag reagerade på var hur han ansåg att alla människor förtjänar bra bröd, drog referenser till franska revolutionen och benämnde bröd som en av de allra viktigaste livsmedlen men helt glömde bort att det är den gröna revolutionen, inte den franska, som såg till att vi ens kan producera mat för den befolkning som lever på jorden just nu. Intensiv odling är BILLIGT.
Hans bild av växtodling är, precis som många andras, oerhört romantiserad. Visst vill väl folk gärna äta bröd bakat från obesprutat vete som vuxit fritt i bördig mylla och handskördats av sjungande bönder med en genuin kärlek för livsmedel MEN det matar inte vår växande befolkning. Det är en lyx. Lantbruk som inte utnyttjar den fulla potentialen, som offrar skörd för kvalitet (mätbar eller känslomässig) är en lyx som vi kan unna oss på grund av att vi inte svälter. Den franska revolutionen handlade inte om att det var fel sorts vete i surdegsbrödet, den handlade om att folk svalt för att det inte fanns något vete.
Jag älskar jordbruk. Jag älskar miljöfrågor. Men jag har börjat AVSKY ekologiskt. Ekologiskt jordbruk borde betyda HÅLLBART jordbruk. Men det gör det inte, inte så som vi har det nu och tydligen är nöjda med för att det räcker för våra behov. Vi har råd att ta skördar som är 50 % av potentialen. Vi har råd att vara petiga med "det känns inte bra att äta mat som man har sprutat GIFT på" oavsett om det finns eller inte finns gifter kvar när varan når slutkonsument. Ekologiskt, som KRAV eller EU tolkar det, är en LYX och det är inte hållbart för det kan inte föda vår befolkning.
Frågor som "Är det verkligen bra att använda dubbelt så mycket yta än vad som egentligen behövs för att producera livsmedel?", "Kan handelsgödsel kombineras med ekologiska metoder för att ge högre skördar och minska miljöpåverkan?" och "Är det verkligen bättre att ha en intensiv jordbearbetning och mekanisk rensning som drar massa bränsle än att använda ogräsmedel?" är pinsamt ignorerade.
Vi är så jävla bekväma. Jag blir förbannad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)