Hej alla! Ser att folk fortfarande tittar in, så fint! Jag är just nu i Malawi och skriver mitt exjobb, och det kommer komma ett mastigt inlägg om deras jordbruk, historia och politik senare.
För övrigt så har Malawi nyss drabbats av svåra översvämningar, så känner du dig rik och generös skulle en gåva till för exempel Läkare Utan Gränser eller We Effect kunna hjälpa till mycket.
Tillbaka till kärnverksamheten. Jag blev inspirerad av en diskussion på facebook angående den här artikeln och blev inspirerad till att ge min egen åsikt om köttfrågan.
Jag tycker inte att man ska köpa utländskt kött. Förutom att jag vill värna om den svenska produktionen så är det är i min åsikt oansvarigt att importera mat vi kan producera själva. Vid import har vi ingen kontroll eller påverkan över hur produktionen sker, oavsett om det gäller behandling av djur eller besprutning av grödor. I Sverige har vi byggt upp och fortsätter bygga på regler som vi har kommit överens om i en demokratiskt process, regler som gör den svenska produktionen svårare och dyrare men också säkrare och hållbarare.
Men är den svenska köttproduktionen bra? Jag tycker inte det, Jag tycker den är bättre, kanske för att vi inte har någon regnskog att hugga ner, kanske för att vi har en historia av att (till en viss grad) måna om djurvälfärd. Faktum kvarstår dock att kött är generellt dåligt för miljön. Detta gäller framförallt om man ger kraftfoder till djuren. En förståndig markanvändning skulle i min åsikt innebära en lågintensiv köttproduktion som huvudsakligen sker på mark som inte lämpar sig för odling av annat än vall, och med kraftfoder som producerats som en essentiell del av en genomtänkt växtföljd. Men det är en utopi. Våra svenska djur äter importerat foder, odlat med bekämpningsmedel som är förbjudna i Sverige. Köttproduktionen utomlands sker ofta under högintensiva former som sliter hårt på både djuren och naturen. Det är inte på något sett en hållbar situation.
Jag tror att köttkonsumtion och produktion kan ha en plats i vårt samhälle, men inte i den utsträckning som sker nu. Detta är också en orsak till varför jag är skeptisk mot ekoodlingens motstånd mot fixerat luftkväve (handelsgödsel). Det leder till ett beroende av djurhållning som jag inte gillar, både för att kunna utnyttja gödsel samt för att kunna få in kvävefixerande grödor i växtföljden (som sedan blir foder, tex klöver).
Vi måste fundera på vad hållbarhet är och komma ihåg att den aldrig ser likadan ut. Jordbruket måste anpassas till lokala förhållanden, och kan inte tvingas in i ett regelverk och ges en hållbarhetsstämpel. Framförallt kan man inte jämföra två onda ting och klappa sig själv på axeln för att man inte var värst.
Och slutklämmen om ärtbiffen? Skärpning för fan.
fredag 6 mars 2015
söndag 16 november 2014
Vi måste tala om kväve
Hej alla! Över tusen personer har läst mitt förra inlägg, vilken grej! Tack för alla fina kommentarer på facebook och IRL <3
Nu ska jag lämna SD åt sitt öde och istället skriva om den debattartikel som publicerades idag på SvD Opinion, "Ekologisk odling - vägen till svält" skriven av bland annat min fd handledare Holger Kirchmann (av Saltå Kvarn kallad för "det konventionella jordbrukets överstepräst", så jag blir väl lärjunge eller korgosse eller nåt).
Jag tycker att de förklarar saker bra i artikeln, men tänkte gå in på en del som jag vill utveckla. Handelsgödsel.
Vi kan börja med att konstatera att de inte nämner fosfor i artikeln. Det är naturligtvis för att hållbar tillförsel av fosfor är ett olöst problem både för konventionellt och ekologiskt. Jag har skrivit om det tidigare, om ni vill veta mer.
Kväve (N) däremot. Där har vi mycket att prata om. I ekologisk produktion förlitar man sig på kvävefixerande grödor och stallgödsel för att få tillbaka/cirkulera kväve i systemet. I konventionell använd såklart också kvävefixerande grödor ibland, men det kompletteras med kväve som fixerats med hjälp av Haber Boch-metoden och säljs som handelsgödsel. I nuläget används naturgas som väte- och energikälla vid fixering av kväve. Inte bra.
I sin artikel skriver Kirchmann et al följande:
Så om vi ska ta det kort. Så här (ungefär) ser kvävets väg ut idag:
Ett mer resonabelt och energieffektivt alternativ vore något sådant här:
Utopin är alltså att detta system ska vara självförsörjande på energi samtidigt som det ger en effektiv livsmedelsproduktion på minsta möjligt yta. Så ser det inte ut nu, och det är en lång väg att gå tills dess, men personligen anser jag att detta är en betydligt bättre målbild än idén om 100 % ekologiskt.
Nu ska jag lämna SD åt sitt öde och istället skriva om den debattartikel som publicerades idag på SvD Opinion, "Ekologisk odling - vägen till svält" skriven av bland annat min fd handledare Holger Kirchmann (av Saltå Kvarn kallad för "det konventionella jordbrukets överstepräst", så jag blir väl lärjunge eller korgosse eller nåt).
Jag tycker att de förklarar saker bra i artikeln, men tänkte gå in på en del som jag vill utveckla. Handelsgödsel.
Vi kan börja med att konstatera att de inte nämner fosfor i artikeln. Det är naturligtvis för att hållbar tillförsel av fosfor är ett olöst problem både för konventionellt och ekologiskt. Jag har skrivit om det tidigare, om ni vill veta mer.
Kväve (N) däremot. Där har vi mycket att prata om. I ekologisk produktion förlitar man sig på kvävefixerande grödor och stallgödsel för att få tillbaka/cirkulera kväve i systemet. I konventionell använd såklart också kvävefixerande grödor ibland, men det kompletteras med kväve som fixerats med hjälp av Haber Boch-metoden och säljs som handelsgödsel. I nuläget används naturgas som väte- och energikälla vid fixering av kväve. Inte bra.
I sin artikel skriver Kirchmann et al följande:
"Det hävdas ofta att framställningen av mineralgödselkväve kräver mycket fossil energi och därför inte är miljövänlig. Den fossila energin som går åt för att framställa mineralgödselkväve får vi dock mångfaldigt tillbaka genom den skördeökning som blir följden av gödselanvändningen. En modern handelsgödsel skulle också med fördel kunna framställas genom att använda bioenergi. Detta kan göras genom att vi tar vi en del av skördeökningen för att framställa denna bioenergi och vi får ändå kvar betydligt mer av skörden för livsmedelsproduktion jämfört med ekoalternativet."Väldigt logiskt. Metan från naturgas skiljer sig inte från metan från biogas. Jag skulle även vilja lägga till att vi måste cirkulera kvävet från mänskligt avfall. Det är slöseri med resurser att rena bort det i reningsverk och sedan använda naturgas/biogas för att fixera nytt.
Så om vi ska ta det kort. Så här (ungefär) ser kvävets väg ut idag:
Ett mer resonabelt och energieffektivt alternativ vore något sådant här:
Utopin är alltså att detta system ska vara självförsörjande på energi samtidigt som det ger en effektiv livsmedelsproduktion på minsta möjligt yta. Så ser det inte ut nu, och det är en lång väg att gå tills dess, men personligen anser jag att detta är en betydligt bättre målbild än idén om 100 % ekologiskt.
tisdag 16 september 2014
Rasister och bonnläppar
Det svenska folket har gått till val, och jag kan villigt erkänna att jag inte är helt nöjd med resultatet. Den stora skrällen är att Sverigedemokraterna har dubblat sitt väljarstöd och nu har runt 13 %. De är större än Miljöpartiet och därmed Sveriges tredje största parti. Vad fan hände?
Många kloka människor har gett sitt perspektiv, och jag håller i mångt och mycket med Åsa Linderborg. Läs det. Det är bra.
Jag ser SD som ett rasistiskt och oerhört problematiskt parti, men jag tror inte en sekund på att deras väljare alla identifierar sig som rasister. De är nog helt enkelt så att många av dem överhuvud taget inte funderar på rasism eller ser det som ett särdeles stort problem. Det betyder inte att det inte är en rasistisk handling att rösta på SD, men det betyder att det omöjligt går att vinna över dessa personer genom att tala om rasism. Viktigt påpekande bara. Detta inlägg är inte på något vis till för att förringa den antirasistiska kampen, den är oerhört viktig och tycks nu vara mer aktuell än någonsin. Problemet är att jag är oerhört vit och fruktansvärt mycket medelklass, så min uppfattning om rasism är sekundär. Den kampen lämnar jag till de briljanta människor som kan den bättre, och ni alla borde gå in på Rummet och suga in kunskap och berättelser. Men innan ni gör det så vill jag tala lite om vad jag kan. Landsbygd.
SVT gjorde en vallokalsundersökning, VALU, om hur människor röstar, men även om varför de röstar som de gör och vilka frågor de anser vara viktiga. I de alternativ som fanns att välja på så fanns varken landsbygdsutveckling eller jordbrukspolitik med. Det är icke-frågor. Fast inte för SD, och jag vågar säga att det inte heller är icke-frågor för många av SDs väljare. Landsbygdspolitiken är viktig för de människor som lever på landsbygden, och det är även människor som i högre utsträckning röstar på SD, ett parti som pratar både om och till dessa människor. När SD talade i Uppsala innan valet så pratade den lokala ordföranden om bostäder utanför stan, om infrastruktur och om bredband till alla. Motdemonstranten bredvid mig himlade med ögonen och sa i häcklande ton "bredband på landsbygden, det är ju verkligen viktigt" och skrattade med sin kompis. Jag fick en klump i magen.
Lyssna på det här. Det är fan fruktansvärt.
"De etablerade partierna bryr sig överhuvudtaget inte om landsbygdspolitik. Vad ska man då rösta på? Jag röstar inte själv på SD, men jag förstår att folk gör det" - Inez Abrahamsson.
Det är alltså inte bara invandringsfrågan de andra partierna har schabblat bort, det är även landsbygden. Det här måste vi prata om och belysa. Jag kommer härmed ge några handfasta förslag på politik jag vill se.
1. Bredband och mobiltäckning
Jag struntar i om blåhåriga flickor skrattar åt mig, det här är en oerhört viktig fråga. Om landsbygd och glesbygd ska vara en attraktiv boendeplats så måste man kunna ha videokonferenser, ta emot samtal och kolla på Netflix. Särskilt om vi vill ha yngre människor på landsbygden.
2. Lägg inte ner lokala sjukhus, skolor och äldreboenden
Jag personligen skulle inte vilja bo för långt ifrån ett sjukhus eller om jag hade barn för långt ifrån skolan. Äldrevården måste också behållas på landsbygden, folk ska kunna stanna kvar i sin hemort så länge som de vill. Det är också en fråga om jobbtillfällen, så klart. Vi kan inte reagera på avfolkningen av landsbygden genom att montera ner välfärdssystemen för de som finns kvar, vi måste satsa pengar för att återigen göra landsbygden attraktiv.
3. Ta hand om lantbruket
En landsbygd utan lantbruk är otänkbar. Vi måste bevara den svenska produktionen och ta hand om våra jordbruksföretag.
4. Kollektivtrafik
Man måste kunna åka kollektivt dit man bor. Vi måste även fundera på hur höga bensinskatter påverkar landsbygden. Det kanske finns bättre lösningar som inte slår mot de som måste använda bil?
5. Ändra språket och attityden
Sluta prata om bonnläppar, epa-raggare och "de som blev kvar". Det alienerar landsbygdsbor och ökar klyftorna mellan staden och landet. Sluta även ursäkta dålig infrastruktur och låg tillgång till samhällstjänster med någon slags romantisering av "det enkla livet på landet".
6. Tala till och med människorna som bor utanför stan
Politiker. Åk ut. Prata med folk. LYSSNA. TA IN. GÖR.
Vi måste börja komma ihåg att det bor människor även utanför städer, och att deras röster är värda precis lika mycket. Förhoppningsvis kommer det minska missnöjet och därmed minska SDs skadliga inflytande på vårt land.
Många kloka människor har gett sitt perspektiv, och jag håller i mångt och mycket med Åsa Linderborg. Läs det. Det är bra.
Jag ser SD som ett rasistiskt och oerhört problematiskt parti, men jag tror inte en sekund på att deras väljare alla identifierar sig som rasister. De är nog helt enkelt så att många av dem överhuvud taget inte funderar på rasism eller ser det som ett särdeles stort problem. Det betyder inte att det inte är en rasistisk handling att rösta på SD, men det betyder att det omöjligt går att vinna över dessa personer genom att tala om rasism. Viktigt påpekande bara. Detta inlägg är inte på något vis till för att förringa den antirasistiska kampen, den är oerhört viktig och tycks nu vara mer aktuell än någonsin. Problemet är att jag är oerhört vit och fruktansvärt mycket medelklass, så min uppfattning om rasism är sekundär. Den kampen lämnar jag till de briljanta människor som kan den bättre, och ni alla borde gå in på Rummet och suga in kunskap och berättelser. Men innan ni gör det så vill jag tala lite om vad jag kan. Landsbygd.
SVT gjorde en vallokalsundersökning, VALU, om hur människor röstar, men även om varför de röstar som de gör och vilka frågor de anser vara viktiga. I de alternativ som fanns att välja på så fanns varken landsbygdsutveckling eller jordbrukspolitik med. Det är icke-frågor. Fast inte för SD, och jag vågar säga att det inte heller är icke-frågor för många av SDs väljare. Landsbygdspolitiken är viktig för de människor som lever på landsbygden, och det är även människor som i högre utsträckning röstar på SD, ett parti som pratar både om och till dessa människor. När SD talade i Uppsala innan valet så pratade den lokala ordföranden om bostäder utanför stan, om infrastruktur och om bredband till alla. Motdemonstranten bredvid mig himlade med ögonen och sa i häcklande ton "bredband på landsbygden, det är ju verkligen viktigt" och skrattade med sin kompis. Jag fick en klump i magen.
Lyssna på det här. Det är fan fruktansvärt.
"De etablerade partierna bryr sig överhuvudtaget inte om landsbygdspolitik. Vad ska man då rösta på? Jag röstar inte själv på SD, men jag förstår att folk gör det" - Inez Abrahamsson.
Det är alltså inte bara invandringsfrågan de andra partierna har schabblat bort, det är även landsbygden. Det här måste vi prata om och belysa. Jag kommer härmed ge några handfasta förslag på politik jag vill se.
1. Bredband och mobiltäckning
Jag struntar i om blåhåriga flickor skrattar åt mig, det här är en oerhört viktig fråga. Om landsbygd och glesbygd ska vara en attraktiv boendeplats så måste man kunna ha videokonferenser, ta emot samtal och kolla på Netflix. Särskilt om vi vill ha yngre människor på landsbygden.
2. Lägg inte ner lokala sjukhus, skolor och äldreboenden
Jag personligen skulle inte vilja bo för långt ifrån ett sjukhus eller om jag hade barn för långt ifrån skolan. Äldrevården måste också behållas på landsbygden, folk ska kunna stanna kvar i sin hemort så länge som de vill. Det är också en fråga om jobbtillfällen, så klart. Vi kan inte reagera på avfolkningen av landsbygden genom att montera ner välfärdssystemen för de som finns kvar, vi måste satsa pengar för att återigen göra landsbygden attraktiv.
3. Ta hand om lantbruket
En landsbygd utan lantbruk är otänkbar. Vi måste bevara den svenska produktionen och ta hand om våra jordbruksföretag.
4. Kollektivtrafik
Man måste kunna åka kollektivt dit man bor. Vi måste även fundera på hur höga bensinskatter påverkar landsbygden. Det kanske finns bättre lösningar som inte slår mot de som måste använda bil?
5. Ändra språket och attityden
Sluta prata om bonnläppar, epa-raggare och "de som blev kvar". Det alienerar landsbygdsbor och ökar klyftorna mellan staden och landet. Sluta även ursäkta dålig infrastruktur och låg tillgång till samhällstjänster med någon slags romantisering av "det enkla livet på landet".
6. Tala till och med människorna som bor utanför stan
Politiker. Åk ut. Prata med folk. LYSSNA. TA IN. GÖR.
Vi måste börja komma ihåg att det bor människor även utanför städer, och att deras röster är värda precis lika mycket. Förhoppningsvis kommer det minska missnöjet och därmed minska SDs skadliga inflytande på vårt land.
måndag 18 augusti 2014
Säkerhet, miljö och toaletter
Nu är jag tillbaka igen! Saknat mig?
Indiens premiärminister Narendra Modi höll nu i dagarna ett stort tal till befolkningen. Här valde han att ta upp våldet mot kvinnor. Han talade om våldtäkter, om aborter av kvinnliga foster och om...toaletter. Varför pratade Indiens premiärminister om toaletter? Så här stod det i artikeln jag läste:
Open/outdoor defecation betyder precis vad det låter som. Man gör sina behov utomhus, på marken. Det som skrämmer och förvånar mig är att 15 % av världens befolkning fortfarande praktiserar detta. Sanningen är att enbart 63 % av oss har tillgång till faciliteter som på ett hygieniskt sätt ser till att det inte sker någon kontakt mellan människor och mänsklig avföring. Resten får klara sig bäst de kan, med gropar, påsar, utedass, buskar och liknande. Avsaknaden av sanitära lösningar för mänskligt avfall är störst på landsbygden i fattiga länder, vilket kan ses i figurerna nedan.
Avsaknad av ordentliga toaletter är såklart en hälsofara. Dels den uppenbara smittrisken, men även faran i att gå iväg ensam för att förrätta sina behov. På många ställen är hotbilden så stor att framförallt kvinnor inte vågar gå ut på nätterna av rädsla för att bli överfallna. Detta leder till naturligtvis till hälsoproblem. Deras rädsla är inte heller ogrundad, det är inte ovanligt att kvinnor blir våldtagna när de går iväg ensamma.
En annan del i det här är de mer långsiktiga miljöproblemen. I fattiga länder skulle mänskligt avfall kunna vara en stor resurs om man under säker hantering kunde använda det som gödning i odlingen. Men utan något system för hantering av avfall kan det inte ske någon uppsamling eller efterbehandling av det potentiella gödselmedlet. Det finns beräkningar som visar på att 22 % av världens fosforbehov skulle kunna täckas genom användning av mänskligt avfall (Mihelcic et al, 2011). Detta skulle vara en dubbel miljövinst genom att både minska beroendet av fosformineral och dessutom minska tillförseln av näring till vattendrag, sjöar och hav. Samtidigt skulle det ge fattiga jordbrukare tillgång till billig växtnäring.
Kritiker må kalla detta inlägg något långsökt, men jag vill tvärtom hävda att det visar på hur täta samband det finns mellan på ytan helt skilda problem. Det visar även på hur fattigdomsbekämpning och utveckling av infrastruktur hör tätt samman med utformningen av ett hållbart jordbruk och att dessa frågor måste finnas med i planeringen och utförandet av projekt i utvecklingsländer. Genom att använda den kunskap som nu finns kan vi redan från början bygga hållbara system för avfallshantering i de områden då dessa saknas, istället för att upprepa samma misstag igen. Jag hoppas att Indien tar tag i dessa frågor, och jag hoppas att det kan göras på ett modernt och hållbart sätt. Ingen människa ska behöva utföra sina behov på marken.
Källor:
Indiens premiärminister Narendra Modi höll nu i dagarna ett stort tal till befolkningen. Här valde han att ta upp våldet mot kvinnor. Han talade om våldtäkter, om aborter av kvinnliga foster och om...toaletter. Varför pratade Indiens premiärminister om toaletter? Så här stod det i artikeln jag läste:
Part of the shift in culture that Modi hopes to achieve is doing away with the practice of outdoor defecation and increasing the number of toilets available in girl’s schools.[...] According to a BBC report, “a senior police official in Bihar said some 400 women would have ‘escaped’ rape last year if they had toilets in their homes.”Varför talade han om toaletter, och vad menas med "outdoor defecation". Och varför bloggar jag om detta på en blogg om lantbruk? Låt mig förklara med lite siffror. Alla figurer är tagna från UNICEF och WHOs rapport Progress on Drinking Water and Sanitation 2012 som du kan hitta här.
Open/outdoor defecation betyder precis vad det låter som. Man gör sina behov utomhus, på marken. Det som skrämmer och förvånar mig är att 15 % av världens befolkning fortfarande praktiserar detta. Sanningen är att enbart 63 % av oss har tillgång till faciliteter som på ett hygieniskt sätt ser till att det inte sker någon kontakt mellan människor och mänsklig avföring. Resten får klara sig bäst de kan, med gropar, påsar, utedass, buskar och liknande. Avsaknaden av sanitära lösningar för mänskligt avfall är störst på landsbygden i fattiga länder, vilket kan ses i figurerna nedan.
Avsaknad av ordentliga toaletter är såklart en hälsofara. Dels den uppenbara smittrisken, men även faran i att gå iväg ensam för att förrätta sina behov. På många ställen är hotbilden så stor att framförallt kvinnor inte vågar gå ut på nätterna av rädsla för att bli överfallna. Detta leder till naturligtvis till hälsoproblem. Deras rädsla är inte heller ogrundad, det är inte ovanligt att kvinnor blir våldtagna när de går iväg ensamma.
En annan del i det här är de mer långsiktiga miljöproblemen. I fattiga länder skulle mänskligt avfall kunna vara en stor resurs om man under säker hantering kunde använda det som gödning i odlingen. Men utan något system för hantering av avfall kan det inte ske någon uppsamling eller efterbehandling av det potentiella gödselmedlet. Det finns beräkningar som visar på att 22 % av världens fosforbehov skulle kunna täckas genom användning av mänskligt avfall (Mihelcic et al, 2011). Detta skulle vara en dubbel miljövinst genom att både minska beroendet av fosformineral och dessutom minska tillförseln av näring till vattendrag, sjöar och hav. Samtidigt skulle det ge fattiga jordbrukare tillgång till billig växtnäring.
Kritiker må kalla detta inlägg något långsökt, men jag vill tvärtom hävda att det visar på hur täta samband det finns mellan på ytan helt skilda problem. Det visar även på hur fattigdomsbekämpning och utveckling av infrastruktur hör tätt samman med utformningen av ett hållbart jordbruk och att dessa frågor måste finnas med i planeringen och utförandet av projekt i utvecklingsländer. Genom att använda den kunskap som nu finns kan vi redan från början bygga hållbara system för avfallshantering i de områden då dessa saknas, istället för att upprepa samma misstag igen. Jag hoppas att Indien tar tag i dessa frågor, och jag hoppas att det kan göras på ett modernt och hållbart sätt. Ingen människa ska behöva utföra sina behov på marken.
Källor:
Mihelcic,
J. R., Fry, L. M, Shaw, R. (2011), Global
potential of phosphorus recovery from human urine and feces, Chemosphere 84
(2011) 832-839
Word Health Organization and UNICEF (2012), Progress on drinking water and sanitation update 2012, WHO/UNICEF
Joint Monitoring Program for Water Supply and Sanitation.
fredag 30 maj 2014
Den svenska köttdöden
"Suggor buras in i trånga bås på tolv gårdar i landet, bland annat i Östergötland. Syftet är att på försök se om flera spädgrisar överlever de första fem dagarna i sitt liv. En sådan regelmässig fixering av suggan har länge varit förbjuden i Sverige." - Affärsliv.comJag läste nyss en artikel som fick hjärtat att åka ner i magen och pulsen att gå upp till 180.
"Svenska grisbönder har allt svårare att hävda sig i konkurrens med billigare importkött. Branschorganisationen Sveriges grisföretagare har därför utarbetat ett förslag till djuromsorgsprogram som de hoppas kan leda till ökad produktivitet.
Målet är att få ett så kallat kontrollprogram godkänt av Jordbruksverket som ger grisbönder som ansluter sig till det, möjlighet att göra avsteg från djurskyddslagens föreskrifter."
Detta är vad som händer när den svenska marknaden sviker det inhemska köttet. Det är enkelt, räcker inte vårt fina djurskydd för att konkurrera med de låga priserna på importkött så får vi antingen lägga ner produktionen eller sänka kraven. Jag känner mig illamående och besviken, efter fyra års studier på SLU och förhoppningsvis ett framtida yrkesliv kopplat till lantbruket så vill jag kunna känna mig stolt över den svenska produktionen och de svenska bönderna men så tycks inte bli fallet.
Tack för det, alla snåljävlar som låtsas att de bryr sig om djuren och upprörs över både falska produktionsbilder (från tex djurrättsalliansen) samt faktiska ändringar till de sämre pga bristande ekonomi (tex skicka tillväxtgrisar till Polen) men ÄNDÅ köper danskt, tyskt eller irländskt kött för att det "är så billigt, tihi". Jag har mycket svårt att tro att vi kommer ha en djurproduktion i Sverige om tio år, eller ens om fem år. "Tjohej!" säger Djurrättsalliansen med vänner, men saken är den att FOLK KOMMER INTE ÄTA MINDRE KÖTT. Det finns inga tendenser som visar på att köttätandet kommer att gå ned, så det enda vi har lyckats uppnå är en lägre självförsörjningsgrad, en ännu tommare landsbygd, försvunna kulturlandskap, fler långa transporter och en högre andel kött från djur som levt under oacceptabla, och okontrollerbara, förhållanden.
För vet ni vad den främsta fördelen är med svensk produktion? Att vi kan vara med och påverka! Att våra regler gäller, att vi kan utnyttja vårt fungerande kontrollsystem, att djuren är mycket friskare än snittet i EU, att antibiotika används med måtta, att vi kan fucking åka till bonden och kolla vad hen håller på med. Det är därför jag aldrig skulle köpa utländskt kött.
Tack för det, jag antar att den billiga flintasteken till grillen var värt det.
tisdag 22 april 2014
Avromantisera landsbygden
När jag växte upp i skogsbygden på gränden mellan Halland och Västra Götaland, så avskydde jag landsbygden. Jag drömde om stora städer som aldrig sov, fart och fläkt, nya människor och händelser hela tiden. Nu bor jag i en stad och drömmer om ett avskiljt hus, en trädgård och kanske några hönor. För att elda på mitt landsbygdsknarkande så läser jag tidskrifter som Äkta Mat, och bloggar som Underbara Clara. Det är en vacker bild av glesbygd som målas upp i dessa tidningar och bloggar, men det är inte den bilden jag känner igen från när jag var ung tonåring och bodde på ett ställe dit bussar inte kör på helgerna.
![]()
Människor på landsbygden beskriva ofta på två vitt skilda sätt, antingen som passionerade för djur och natur, miljömedvetna och inriktade på närproducerad produktion, eller med föraktfulla kommentarer om EPA-traktorer, snus, låg utbildning och SD-sympatier. Staden är normen och alla utanför är antingen människor som har som högsta dröm att bo där, eller som högsta dröm att flytta därifrån.
Landsbygdsutveckling för mig är att sudda ut dessa fördomar och normer om hur man ska bo och framförallt hur man ska vara om man bor på ett visst sätt. Jag vill se unga singlar som inte flyttar till Stockholm, utan kanske istället bosätter sig i en lugn och vacker ort med få grannar och utmärkt internettillgång. Jag vill att urbanisering ska bli omodernt.
En romantisering av landsbygden kan ge fördelar, men jag tror snarare att det hjälper till med att göra tanken att flytta dit ännu mer främmande. Landsbygd är helt enkelt någonting som händer andra människor, och reportage om hur människor bär ved, lever utan el och måste köra fyra mil för att få mobiltäckning är inte lockande, om än kittlande.
Vi lever i en global värld, säger man, men ändå är det svårt att bo på ett ställe i Sverige och jobba på ett annat. Landsbygden behöver bredband, mobiltäckning, sjukvård, skolor, affärer och kollektivtrafik. För att få en levande landsbygd ska man kunna flytta dit utan att offra mer än vad man får. Urbaniseringen sker för att jobben flyttar till staden, men även på gammal vana och på grund av att landsbygden saknar resurser för att hålla kvar och locka dit folk. Vi måste ta av oss våra Astrid Lindgren-glasögon och inse att enbart kärlek till naturen inte får folk att flytta bort från alla samhällsfunktioner och bekvämligheter.
 |
| Här är jag uppvuxen, anteckna gärna |
Människor på landsbygden beskriva ofta på två vitt skilda sätt, antingen som passionerade för djur och natur, miljömedvetna och inriktade på närproducerad produktion, eller med föraktfulla kommentarer om EPA-traktorer, snus, låg utbildning och SD-sympatier. Staden är normen och alla utanför är antingen människor som har som högsta dröm att bo där, eller som högsta dröm att flytta därifrån.
Landsbygdsutveckling för mig är att sudda ut dessa fördomar och normer om hur man ska bo och framförallt hur man ska vara om man bor på ett visst sätt. Jag vill se unga singlar som inte flyttar till Stockholm, utan kanske istället bosätter sig i en lugn och vacker ort med få grannar och utmärkt internettillgång. Jag vill att urbanisering ska bli omodernt.
En romantisering av landsbygden kan ge fördelar, men jag tror snarare att det hjälper till med att göra tanken att flytta dit ännu mer främmande. Landsbygd är helt enkelt någonting som händer andra människor, och reportage om hur människor bär ved, lever utan el och måste köra fyra mil för att få mobiltäckning är inte lockande, om än kittlande.
Vi lever i en global värld, säger man, men ändå är det svårt att bo på ett ställe i Sverige och jobba på ett annat. Landsbygden behöver bredband, mobiltäckning, sjukvård, skolor, affärer och kollektivtrafik. För att få en levande landsbygd ska man kunna flytta dit utan att offra mer än vad man får. Urbaniseringen sker för att jobben flyttar till staden, men även på gammal vana och på grund av att landsbygden saknar resurser för att hålla kvar och locka dit folk. Vi måste ta av oss våra Astrid Lindgren-glasögon och inse att enbart kärlek till naturen inte får folk att flytta bort från alla samhällsfunktioner och bekvämligheter.
 |
| På landet kan man till exempel ha gosiga kossor, men är det värt att offra tillgången till internet? |
tisdag 11 februari 2014
Radiotips!
Vetandets värld i P1 har på sistone sänt några program som jag tror skulle intressera er. Själv tycker jag att det är oerhört fascinerande att lyssna på vad för forskning som bedrivs i Sverige just nu.
Programmen är bara 20 minuter långa och går att ladda ner eller lyssna på direkt i webbläsaren.
Svenska lantbruk i förändring
"Bondgårdarna i Sverige bara växer och växer. Det som var tio bondgårdar för trettio år sedan är idag sammanslagna till en stor gård idag. Dagens gårdar är idag tio gånger så stora, jämfört med 1980-talet, enligt kulturgeografen Anders Wästfelt, som hävdar att förändringen går snabbare i Sverige än i övriga Europa."
Jordbruket anpassar sig till nytt klimat
"En av de yrkesgrupper som är absolut mest väderberoende är jordbrukare. För dem har klimatförändringar både positiva och negativa effekter. Det gäller att anpassa sig till den nya verkligheten och forskarna försöker hjälpa till."
Döden på löpande band
"Moderna slakterier är en processindustri där djuren slaktas på löpande band. Sveriges största grisslakteri slaktar nästan 2500 grisar om dagen. På det lilla gårdsslakteriet i Skåne får djuren själva avgöra takten. De träffar aldrig djur eller människor de inte känner och ser aldrig ett annat djur dö. Lägre takt betyder högre kostnad, men vad får jakten på billig mat egentligen kosta?"
Programmen är bara 20 minuter långa och går att ladda ner eller lyssna på direkt i webbläsaren.
Svenska lantbruk i förändring
"Bondgårdarna i Sverige bara växer och växer. Det som var tio bondgårdar för trettio år sedan är idag sammanslagna till en stor gård idag. Dagens gårdar är idag tio gånger så stora, jämfört med 1980-talet, enligt kulturgeografen Anders Wästfelt, som hävdar att förändringen går snabbare i Sverige än i övriga Europa."
Jordbruket anpassar sig till nytt klimat
"En av de yrkesgrupper som är absolut mest väderberoende är jordbrukare. För dem har klimatförändringar både positiva och negativa effekter. Det gäller att anpassa sig till den nya verkligheten och forskarna försöker hjälpa till."
Döden på löpande band
"Moderna slakterier är en processindustri där djuren slaktas på löpande band. Sveriges största grisslakteri slaktar nästan 2500 grisar om dagen. På det lilla gårdsslakteriet i Skåne får djuren själva avgöra takten. De träffar aldrig djur eller människor de inte känner och ser aldrig ett annat djur dö. Lägre takt betyder högre kostnad, men vad får jakten på billig mat egentligen kosta?"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)