tisdag 22 april 2014

Avromantisera landsbygden

När jag växte upp i skogsbygden på gränden mellan Halland och Västra Götaland, så avskydde jag landsbygden. Jag drömde om stora städer som aldrig sov, fart och fläkt, nya människor och händelser hela tiden. Nu bor jag i en stad och drömmer om ett avskiljt hus, en trädgård och kanske några hönor. För att elda på mitt landsbygdsknarkande så läser jag tidskrifter som Äkta Mat, och bloggar som Underbara Clara. Det är en vacker bild av glesbygd som målas upp i dessa tidningar och bloggar, men det är inte den bilden jag känner igen från när jag var ung tonåring och bodde på ett ställe dit bussar inte kör på helgerna.

Här är jag uppvuxen, anteckna gärna

Människor på landsbygden beskriva ofta på två vitt skilda sätt, antingen som passionerade för djur och natur, miljömedvetna och inriktade på närproducerad produktion, eller med föraktfulla kommentarer om EPA-traktorer, snus, låg utbildning och SD-sympatier. Staden är normen och alla utanför är antingen människor som har som högsta dröm att bo där, eller som högsta dröm att flytta därifrån.

Landsbygdsutveckling för mig är att sudda ut dessa fördomar och normer om hur man ska bo och framförallt hur man ska vara om man bor på ett visst sätt. Jag vill se unga singlar som inte flyttar till Stockholm, utan kanske istället bosätter sig i en lugn och vacker ort med få grannar och utmärkt internettillgång. Jag vill att urbanisering ska bli omodernt.

En romantisering av landsbygden kan ge fördelar, men jag tror snarare att det hjälper till med att göra tanken att flytta dit ännu mer främmande. Landsbygd är helt enkelt någonting som händer andra människor, och reportage om hur människor bär ved, lever utan el och måste köra fyra mil för att få mobiltäckning är inte lockande, om än kittlande.

Vi lever i en global värld, säger man, men ändå är det svårt att bo på ett ställe i Sverige och jobba på ett annat. Landsbygden behöver bredband, mobiltäckning, sjukvård, skolor, affärer och kollektivtrafik. För att få en levande landsbygd ska man kunna flytta dit utan att offra mer än vad man får. Urbaniseringen sker för att jobben flyttar till staden, men även på gammal vana och på grund av att landsbygden saknar resurser för att hålla kvar och locka dit folk. Vi måste ta av oss våra Astrid Lindgren-glasögon och inse att enbart kärlek till naturen inte får folk att flytta bort från alla samhällsfunktioner och bekvämligheter.  

På landet kan man till exempel ha gosiga kossor, men är det värt att offra tillgången till internet?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar